Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Umgänge över generationerna
av dem med barn. Skillnaden minskar dock alltefter man kommer upp i åldrarna
och för dem över sjuttio saknas ett entydigt mönster; andelen som träffar sina vänner
flera gånger i veckan är i denna grupp till och med större bland dem med egna barn.
Om vi ser enbart till de yngre (under 25), tycks det vara så att studielivet är förknippat
med ett mer frekvent socialt umgänge jämfört med arbetslivet; ifråga om äldre
studenter saknas dock ett entydigt samband. Vilken utbildningsgrad man har tycks
i övrigt inte ha någon konsekvent betydelse för det sociala umgänget. Men däremot
tycks det vara något i tjänstemannayrket som inte är förenat med ett aktivt socialt
umgänge i samma utsträckning som är fallet för arbetare och egenföretagare.
Att storstadsmänniskor har ett mer högaktivt socialt liv än andra, särskilt jämfört
med dem som bor på landsbygden, gäller fram till pensionsåldern. Totalt sett träffar
nästan hälften (47 procent) av storstadsborna sina vänner flera gånger i veckan, jämfört
med en dryg fjärdedel av de boende på landsbygden (26 procent). Det verkar vara
den aktuella miljön som spelar in här; var någonstans i Sverige man är uppvuxen
tycks helt sakna betydelse. Ser vi däremot till dem som är uppvuxna utanför landets
gränser, minskar andelen som ofta umgås med sina vänner: 66 procent av de svensk -
födda umgås med vänner minst varje vecka, 55 procent av första generationens
invandrare. Antalet svarspersoner medger inte statistiskt säkra jämförelser mellan olika
åldersgrupper härvidlag, men den tendens som kan anas i materialet pekar på att den
generella skillnaden vi ser i umgänget mellan uppvuxna i Sverige och utanför minskar/
försvinner uppåt i åldrarna.
För att summera: vad är det som avgör om man fortsätter att umgås flitigt med
vänner när man passerat de fyrtio? Att vara kvinna tycks bidra i något liten men
tämligen försumbar utsträckning (59 procent av kvinnorna över fyrtio umgås med
vänner varje vecka, 56 procent av männen). Att inte bo samman med någon annan
vuxen har en mer uppenbar inverkan på det sociala umgänget i övrigt (66 procent
mot 54 procent för sammanboende), liksom i någon mån att inte ha barn (63 procent
mot 57 procent för föräldrar). Att bo centralt i Stockholm, Göteborg eller Malmö
i stället för på landsbygden har även det en positivt effekt på det vänsociala umgänget
(66 procent mot 55); i första hand gäller effekten umgänget flera gånger i veckan (32
procent mot 20). Att undvika tjänstemannasektorn tycks för övrigt vara ett klokt val
för den som värdesätter ett rikt socialt liv (eller om det nu är så att socialt mer aktiva
personer i mindre utsträckning alls överväger den yrkesbanan): bland tjänstemän/
akademiker över fyrtio umgås 17 procent med vänner flera gånger i veckan – att
jämföra med arbetarnas respektive egenföretagarnas andel på 28 procent. Skillnaden
minskar dock om gränsen för socialt umgänge sätts vid åtminstone någon gång i
veckan: 54 procent för tjänstemän/akademiker mot arbetarnas 60 och egenföretagarnas
61 procent.
Men är ett socialt liv då något att sträva efter? Låt oss nöja oss med att konstatera
att de som oftast umgås med vänner är de som säger sig vara mest nöjda med livet
(tabell 2). Av dem som under det senaste året umgåtts med vänner flera gånger i veckan
är 36 procent mycket nöjda med livet, av dem som umgåtts mer sällan än någon
435