Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

90 Acta Wasaensia
6 TRE DIMENSIONER AV SPRÅKFÖRMÅGAN
Ett sätt att se på språkförmågan är att dela in den i tre olika dimensioner: flyt,
korrekthet och komplexitet (på engelska används förkortningen CAF för complexity,
accuracy, fluency) (Skehan & Foster 2001: 190f.; Martin, Mustonen &
Reiman 2010: 58). Utvecklandet av alla dessa dimensioner är viktigt i inlärningsprocessen
som syftar till en förbättrad språkförmåga och funktionell tvåspråkighet
(Martin 2003: 84f.; Nissilä, Martin, Vaarala & Kuukka 2006: 46). Funktionell
tvåspråkighet innebär förmågan att använda målspråket på ett lämpligt sätt i olika
situationer och med olika interaktionspartner för att nå olika mål enligt egna
önskemål och situationella krav (Håkansson 2003: 15; Baker 2006: 5). Med detta
som utgångspunkt blir det viktigt att ta hänsyn till alla tre dimensionerna i språkinlärning
och -undervisning. I det praktiska språkbruket kräver olika situationer
dock olika grad av flyt, korrekthet och komplexitet, t.ex. om man ska köpa korv,
glass e.d. i en kiosk kan det räcka med korta yttranden, som dock även de kan
orsaka problem för andraspråksanvändare (Lindberg 2004: 62f). I andra kontexter
kan det behövas mycket mer avancerat språkbruk, t.ex. då man ska motivera sin
åsikt under ett möte.
I min undersökning betraktar jag dessa tre dimensioner som informanternas intentioner
i språkinlärningen i stället för att mäta dem i informanternas språkproduktion.
Därför beskriver jag det yttersta målet med språkinlärningen i allmänhet som
att ha sådana kunskaper och färdigheter i andraspråket att man kan använda
språket naturligt och mångsidigt i olika sammanhang, utan att brister i språkförmågan
försvårar eller begränsar språkproduktion eller -förståelse. Detta innebär
att man ska kunna meddela sina tankar utan att innehållet reduceras eller att
språkförmågan gör att man inte tas på allvar. Andersson (2009: 88f.) t.ex. redogör
för sina och andra svenska forskares intervjuresultat där sjukhuspersonal med
invandrarbakgrund uppger sig vara orolig för att det kan leda till att man betraktas
som inkompetent i sitt yrke om man visar att ens språkkunskaper är bristfälliga.
Språkförmågan kan alltså påverka även hurdana innehållskunskaper som andra
uppfattar att man behärskar. Därför vill man, speciellt då det gäller ett annat språk
än ens modersmål, framstå som en kompetent språkanvändare och lyckas så bra
som möjligt i fråga om olika dimensioner (jfr Skehan 1996a: 46).
I GERS (2009: 5) poängteras att målet för språkutbildning borde i stället för
modersmålsliknande kunskaper vara att alla olika nivåer av språkförmågan
erkänns som en del av den språkliga repertoaren, dvs. i stället för modersmålsliknande
språkförmåga kan inlärarens mål vara t.ex. att lära sig grunderna i ett
språk för att kunna beställa mat och fråga om och förstå vägbeskrivningar e.d.
under en semesterresa. Då ska även inlärningsresultaten utvärderas mot detta mål,