Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

194 Acta Wasaensia
Vid upprepade möten med de nya uttrycken får inlärarna modell för uttryckens
formella drag, betydelse och användning (se tablå 4 om olika aspekter av att
kunna ett ord). Dessa aspekter kan förekomma implicit då den modersmålstalande
partnern använder samma uttryck i sina repliker eller explicit genom metalingvistiska
diskussioner där modersmålstalaren hjälper inläraren, svarar på hans frågor
eller korrigerar honom.
De uttryck som är centrala i partnernas interaktion kring teman som de själva valt
eller kring själva FinTandemarbetet upprepas flera gånger i samtalen. De är
aktuella för inlärarna för att dessa till fullo ska kunna delta i samtalet, vilket kan
antas öka motivationen för dem att lära sig uttrycken. Då deltagarna vet att det
inte är meningen att överge diskussionen utan att det gäller att fortsätta den trots
språkliga problem, ger detta dem större motivation att klara upp problemen (Suni
2008: 182). Inlärarna kan också antas vara motiverade att lära sig uttryck som de
möter i diskussionerna eftersom de behöver dem i en verklig interaktionssituation
(Suni 2008: 201f.). Det är också positivt för inlärningen att man får välja samtalsteman
själv eftersom intresse för temat ökar motivationen att lära sig ord och
språkbruk som krävs för att kunna diskutera temat (Lilja 2010: 222). Upprepade
möten med ord och uttryck fungerar som naturlig repetition som i sin tur hjälper
inlärarna att lära sig att använda de språkliga formuleringarna i olika situationer.
På detta sätt är LS, såsom t.ex. naturligt övande och upprepande av den nya
informationen, inbyggda delar i den inlärningssituation som samarbetet mellan
partnerna i ett FinTandempar skapar. Upprepning av problematiska ord kan
ibland ha ett interaktionellt värde, men upprepningar kan också vara ett sätt att
orientera sig mot inlärning och ett försök att minnas orden (Lilja 2010: 220).
Nation (2001: 81f.) påpekar att man inte kan förvänta sig att man lär sig ett ord
efter ett möte med det, utan det krävs upprepade möten som ger kumulativ
information om olika aspekter av ordet. Han nämner tre orsaker till att upprepning
krävs. För det första finns det många aspekter som man ska känna till om ett ord
(se tablå 4). Man kan alltså inte lära sig alla dessa på en gång. För det andra
behöver man utveckla kunskaper om ordet genom flera moment: genom att möta
ordet i situationer där fokus ligger på innehållet, genom direkta, explicita studier
om ordet och undervisning i det, genom språkproduktion där fokus ligger på
innehållet och genom aktiviteter som utvecklar flytande användning av ordet. Den
tredje orsaken till att det krävs upprepning vid ordinlärning är att man inte kan
hantera alltför mycket information på en gång. Därför behövs upprepningar så att
kunskaperna kan skaffas kumulativt och bli automatiserade i språkbruket.
I de exempelfall som behandlats i avsnitt 9.1–9.4 uppstår situationer där uttryck
som inlärarna markerar som problematiska upprepas flera gånger, vilket skapar