Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 149
utan de konkurrerar om inlärarens uppmärksamhet (Skehan 1996a: 50, Lindberg
2004: 66; se figur 3) och det är viktigt att inlärarna uppmärksammar alla dimensioner
i något skede (Nissilä et al. 2006: 46). Då man koncentrerar sig på flytande
men eventuellt inkorrekt och enkelt språkbruk är målet inte att utvidga kunskaper
om målspråket utan att förmedla ett budskap och fortsätta samtalet. Sådana lösningar
liknar samtal med modersmålstalare i situationer där inlärning inte hör till
samtalspartnernas gemensamma mål, t.ex. då man sköter ärenden på andraspråket
(se 3.3, figur 1). Ex. 52 visar en sådan situation:
(52) Par 1 samtal I 48.21
F: å nu ha vi / mm ja hör till d till den där komitean som eller komit(e) ja vet int va de heter
men ä: e de januari februari (xxx) så ska vi ha de där XXXdagar
S: mm
I ex. 52 använder F först ett anpassat främmande ord komitean som baserar sig på
finskans komitea men är böjt enligt svenskans morfologi. Hon är medveten om att
detta inte är korrekt, säger ordet på nytt och träffar denna gång närmare det
korrekta ordet kommitté även om uttalet fortvarande inte är riktigt korrekt.
Därefter markerar hon med en direkt begäran om hjälp att hon är osäker på ordet.
Direkt begäran om hjälp används i detta fall främst för att markera osäkerhet (se
8.1.1) då F inte stannar upp för att vänta på ett svar utan fortsätter sitt berättande.
Det faktum att konstaterandet jag vet inte vad det heter följs av ett men stärker
tolkningen att F inte anser detta ord vara så viktigt att hon skulle vilja stanna upp
för en diskussion om det. S försöker inte heller erbjuda F det korrekta uttalet eller
bekräfta att F varit nära det korrekta uttrycket utan båda partnerna koncentrerar
sig på innehållet och på att detta förmedlas flytande.
Inlärare kan också välja att fokusera flytet då det språkliga problemet inte kan
lösas med den KS som använts utan skulle kräva ytterligare förklaringar och en
längre metalingvistisk diskussion:
(53) Par 8 samtal III 09.20
F: vi kommer att hh skriva: / (den) / osituskirja
//
S: va e de
F: nå nån: viktiga papp[er ] på nästa veckan [å ] den den kommer att husen e helt å hållet
S: [jaja] [ja]
F: min
S: just
I ex. 53 markerar F problem genom tvekande och pauser och använder sedan
kodväxlingen osituskirja (sv. avvittringsinstrument). Därefter blir det en längre
paus då F väntar på S:s reaktion, innan S som tydligen inte känner till det finska
ordet frågar vad F menar. F använder först parafrasen viktiga papper och förklarar
sedan innebörden av viktiga papper med en längre parafras den kommer att husen