Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

152 Acta Wasaensia
F: jå å sen de du har en list [å] å vilken bild å var (e de)
S: [m] ja just så
F: jå
S: jaha nå ja måst (ju) sök
F: jå du du kan ock[så] hitta dublikat[er] så
S: [jå] [m ] aha mhm
F: men (vanli- vanligt) startknappen å å söka
S: jå
F: va vill du söka / bilder
S: just så [jå ]
F: [alla] bilder
S: jaha
I ex. 55 markerar F i sin andra replik problem i sin språkproduktion med tvekande
och en paus. Liksom i ex. 54 använder han kodväxling till finska sijainti (sv.
[lagrings]plats). S reagerar inte direkt på detta genom att erbjuda F ett svar på
hans fråga, men använder i sin följande replik ordet ställe som ligger semantiskt
nära och kunde användas som motsvarighet till sijainti. F reagerar inte på detta
indirekta svar (t.ex. genom att upprepa ordet) utan fortsätter förklara hur S kan
lösa sitt dataproblem. Han stannar inte upp för att ta reda på det obekanta ordet
utan koncentrerar sig på att förmedla innehållet så flytande som möjligt.
Senare under diskussionen möter F igen problem med samma uttryck och då
fäster han mer uppmärksamhet vid den språkliga formen eftersom den orsakar
upprepade problem, som F markerar bl. a. med direkta frågor och med kommentaren
en tiiä sanastoa (sv. jag känner inte till ordförrådet). S erbjuder inte
honom någon svensk motsvarighet. Antagligen är terminologin kring datorer åtminstone
delvis obekant för honom eftersom det i denna diskussion är F som har
mest kunskaper om temat och som försöker hjälpa S och ge denne råd. Då F
konstaterar att han inte kan ordförrådet kring temat är hans uppmärksamhet fäst
vid den språkliga formen. Han kan inte det fackspråk som han skulle behöva
(komplexitet) och kan därför inte uttrycka sig korrekt. Då tar S över och förklarar
vad han har gjort i sina försök att lösa dataproblemet som F ger honom råd om. S
koncentrerar sig alltså i detta skede på innehållet och flytet, inte på F:s problem
med målspråket trots att denna har markerat dem på flera olika sätt. Detta visar att
det inte är endast inlärarna som styr vilken dimension som partnerna fokuserar.
För S är innehållet, att lösa problemet med datorn, mer centralt än den språkliga
formen. Dessutom är det omöjligt för honom att hjälpa F med ett fackspråk som
han inte känner till.
I sin senare replik använder S igen ordet ställe, men han erbjuder inte det som ett
direkt svar på F:s upprepade begäran om hjälp. Också F fäster mot slutet av
sekvensen igen mer uppmärksamhet vid innehållet och använder inte mer begäran
om hjälp trots att han igen skulle behöva det problematiska ordet i sin replik du
kan leta efter varje där han markerar problem genom tvekljud och en paus.