Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

70 Acta Wasaensia
utnyttja tidigare kunskaper för att förstå nya språkliga element. Sociala/affektiva
strategier innebär antingen interaktion med en annan människa, t.ex. samarbete
eller begäran om förtydligande, eller kontroll över affektiva faktorer, såsom
ångest inför en uppgift.
Oxford (1990) har formulerat en välkänd taxonomi för LS. Hon delar in LS i
direkta och indirekta strategier. De indirekta strategierna delas vidare in i metakognitiva,
affektiva och sociala strategier (Oxford 1990: 16). Metakognitiva
strategier används enligt Oxford för att styra kognitiva processer och de innebär
att man fokuserar, arrangerar och planerar samt evaluerar sin egen inlärning. De
motsvarar O´Malleys och Chamots (1990) kategori metakognitiva strategier.
Affektiva strategier gäller ens känslor, attityder, motiv och värderingar. De innefattar
åtgärder för att minska ens ångest, för självuppmuntran och för något som
Oxford kallar för ”taking your emotional temperature”, dvs. att man uppmärksammar
känslor, motivation och attityd med tanke på språk(inlärningen). Till
sociala strategier som tar hänsyn till språkets sociala och interpersonella natur hör
att man ställer frågor, samarbetar med andra och visar empati mot andra (målspråkstalare).
(Oxford 1990: 135–147.) De sociala och affektiva strategierna i
Oxfords taxonomi innefattar likadana strategier som O´Malleys och Chamots
(1990) kategori sociala/affektiva strategier. Alla dessa kategorier för indirekta LS
delas ytterligare in i andra subkategorier i Oxfords taxonomi (se bilaga 5).
De direkta strategierna delar Oxford (1990) in i minnesstrategier, kognitiva
strategier och kompensationsstrategier. Hon gör en mer specificerad indelning av
strategier som används för att bearbeta ny information och kategoriserar dem i tre
olika typer medan O´Malley och Chamot (1990, se ovan) samlar dem alla under
benämningen kognitiva strategier. Enligt Oxford är minnesstrategier riktade för
att komma ihåg information, kognitiva strategier berör själva den kognitiva
processen och kompensationsstrategier används för att kunna förstå eller
producera målspråket trots bristfälliga kunskaper. Liksom de indirekta strategierna
som presenterats ovan kan även de direkta strategierna vidare delas in i
underkategorier (se bilaga 6). (Oxford 1990: 37–51.)
I kompensationsstrategier ingår strategier för att övervinna begränsningar i
språkproduktion. Dessa är intressanta för min studie då jag vill forska i hur
informanterna klarar sig i situationer där de inte kan uttrycka sig som de vill utan
måste kompensera dessa brister. De motsvarar alltså målet med KS (se 5.1.1). Till
dessa strategier hör språkbyte till L1, begäran om hjälp, icke-språkliga handlingar,
delvist eller totalt undvikande, val av ämne, approximation eller justerande
av meddelande, ordprägling samt användning av omskrivning eller synonym
(Oxford 1990: 19).