Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

62 Acta Wasaensia
tills parterna har en gemensam betydelse för detta (genomförande). Målet med
användningen av KS är att parterna ska komma överens om betydelser för att
kunna kommunicera. (Tarone 1980: 420.) Tarone (ibid.) definierar KS som
”ömsesidig strävan hos två samtalspartner att komma överens om betydelse i
situationer där de inte delar betydelsestrukturer” (översättning till svenska i Mård
2002: 66f.). I ett tidigare verk definierar Tarone (1977: 194) dock KS icke-interaktionellt
som medvetna strategier som används av en individ för att lösa en kris
som uppstår då språkliga strukturer inte räcker till för att meddela hans tanke,
alltså på ett mer psykolingvistiskt sätt.
Enligt Færchs och Kaspers (1984: 47) produktorienterade psykolingvistiska
definition är KS potentiellt medvetna planer som talaren använder för att lösa
problem i kommunikationen. Till skillnad från Tarones definition där KS:s roll i
den ömsesidiga interaktionen betonas lyfter Færch och Kasper fram talarens
kognitiva processer, KS som planer för att lösa problem. En annan känd psykolingvistisk,
men processorienterad, definition är Nijmegenprojektets. Nijmegenprojektet
koncentrerar sig på genomförandestrategier (som de kallar kompensationsstrategier).
Dessa strategier definieras som processer som utnyttjar begreppsliga
och lingvistiska kunskapsrepresentationer och som talaren använder då
han p.g.a. lingvistiska brister inte kan förmedla den tänkta betydelsen på det sätt
han önskar och därför måste hitta på alternativa uttryckssätt (Poulisse et al. 1990:
192f.). Processorienterade definitioner och studier koncentrerar sig alltså på de
kognitiva processerna hos inläraren i stället för på den språkliga produkten.
Jag studerar hur inlärare använder KS då de har problem med språkproduktion ur
en produktorienterad synvinkel. Jag studerar alltså hur KS fungerar i interaktion,
hur de realiseras i tal, i stället för att försöka få fram de kognitiva processer som
leder till användning av en viss strategi. Trots detta ligger de psykolingvistiska
definitionerna ändå nära den innebörd jag ger KS. I min undersökning definierar
jag KS som:
Talarens alternativa språkliga lösningar för att (eventuellt i samarbete med
samtalspartnern) fortsätta kommunikationen i en situation där språket
orsakar problem i att uttrycka den tanke han vill meddela. Kommunikationsstrategierna
kompenserar brister i talarens språkförmåga.
Jag studerar användningen av KS ur andraspråkstalarnas synvinkel, det är de som
är de primära informanterna och det är deras tal jag studerar. Jag koncentrerar mig
på den lexikala och syntaktiska nivån och där på de lösningar som inläraren
använder då han har problem med att kommunicera på andraspråket. Den
modersmålstalande partnerns inlägg är dock viktiga för hur situationerna
utvecklas från att inläraren har problem och använder KS till att lösningen kan