Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

8 Acta Wasaensia
inlärarautonomi (se 2.3). Schmelters utgångspunkt är att inlärning i tandem måste
vara självstyrd, eftersom deltagarna själva har valt vilket språk de vill lära sig och
att de vill delta i tandem, och de väljer också bl.a. innehållet, målen, hur inlärningen
uppföljs. (Mehlhorn 2005: 2.) Schmelter (2004: 320) betonar inlärarnas
egen uppfattning, huruvida de själva upplever inlärningen som självinitierad.
Hans studie utgår från det videobandade materialet men också från deltagarnas
egna uppfattningar då deltagarna intervjuas, skriver inlärardagbok och kommenterar
sina tandemträffar då dessa visas på videoband.
Schmelter (2004) gör en skillnad mellan defensiv och expansiv inlärning. Vid
defensiv inlärning är målet att undvika sanktioner eller försämringar i nuläget,
och om detta kan göras genom att man lär sig något, utgör det motivationen för
inlärning. Vid expansiv inlärning är motivationen att lära sig den att man vill
vidga sin världsbild och därför är motiverad att lära sig nytt. (Schmelter 2004:
518f., 533f.) Defensiv inlärning baseras alltså på yttre motivation medan expansiv
inlärning bygger på inre motivation. Enligt Schmelter kan båda dessa inlärningstyper
förekomma i tandem. Tandem i en miljö som är didaktiskt strukturerad,
såsom vid universitet, är endast begränsat självstyrd (Mehlhorn 2005: 3).
Schmelter (2004: 52) konstaterar att informanter ibland använder tandem för att
lära sig sådant som de behöver i sina universitetsstudier, alltså för att nå mål som
andra satt upp för dem, i stället för det som de själva är genuint intresserade av. I
vissa fall kan inlärare motiveras enbart av att uppfylla kraven i någon uppgift e.d.
i stället för att koncentrera sig på att förstå språkliga aspekter som de ännu inte
behärskar. Det är diskutabelt om sådan defensiv inlärning kan kallas självstyrd.
(Ibid.) Schmelter (2004: 533f.) ser därför tandem som en inlärningssituation där
det finns möjligheter för inläraren att vidga sin världsbild (expansiv inlärning),
och lära sig sådant som kan användas även i andra kontexter. Eftersom tandem är
en språkinlärningssituation gäller detta speciellt att öka språkliga och kulturella
kunskaper och färdigheter. Detta är dock endast en potential som finns i tandem. I
vilken mån denna potential utnyttjas och leder till inlärning, beror på inläraren
(ibid.).
Mot denna teoretiska och empiriska bakgrund problematiserar Schmelter (2004:
539f.) användningen av termerna autonom inlärning och självstyrd inlärning som
onödigt anspråksfulla och illusoriska för tandem, där det är fråga om en individs
handlingar i en situation. Handlingarna för att lära sig eller övervinna problematiska
situationer på andra sätt kan bero på inre (expansiv) eller yttre (defensiv)
motivation, och motivationen kan också variera från situation till situation. Jag
har dock valt att använda termen inlärarautonomi då jag diskuterar tandeminlärning
(se 2.3 för vidare diskussion om inlärarautonomi). Den miljö som mina
informanter deltar i är mindre institutionell än informanternas i Schmelters studie.