Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Tema X
a
1
b
1 = Problematisk sekvens 1
2 = Problematisk sekvens 2
1
a
c
b
a
(b)
a
(c)
a = Markerad KS
b = Modersmålstalarens svar eller stöd
c = Vidare metalingvistisk diskussion
c
Acta Wasaensia 169
Figur 4. Problematiska sekvenser i förhållande till ett samtalstema.
Figur 4 illustrerar hur sekvenser där inläraren markerar problem med språkproduktionen
får sin form med hjälp av olika långa metalingvistiska kommentarer
eller diskussioner, för att inläraren sedan ska kunna fortsätta med samtalstemat.
Figuren exemplifierar olika långa typer av problematiska sekvenser som kan förekomma
under ett samtal. Även Apfelbaum (1993) och Rost-Roth (1995) har
granskat interaktionen hos tandempar och konstaterat att samtalstemat kan avbrytas
av sekvenser där partnerna behandlar språket, innan de på nytt återgår till
samtalstemat. Sekvenserna kan innehålla explicita diskussioner om språkliga
regelbundenheter e.d. (jfr Apfelbaum 1993: 133–136) men jag har beaktat även
de sekvenser där problemet löses utan sådana förklaringar, genom att modersmålstalaren
erbjuder ett uttryck och inläraren accepterar det, eller genom att inläraren
löser problemet själv med hjälp av en KS. Enligt Rost-Roth (1995: 134f.)
erbjuder tandeminlärning optimala möjligheter till tudelad fokus då man på ett
flytande sätt kan byta fokus mellan innehåll och språklig form och struktur genom
att använda metaspråkliga sekvenser som ingår i en diskussion om det innehållsliga
temat. I figur 4 har jag inkluderat olika typer av problematiska sekvenser
oavsett hur länge det tar att lösa problemet och oberoende av om det krävs hjälp
av modersmålstalaren eller inte.
De problematiska sekvenserna kan vara olika långa beroende på problemet och
hur det löses. De kortaste sekvenserna består av att inläraren markerar problemet
genom tvekande, pauser eller upprepningar och sedan löser upp situationen med
en KS (fas a) varefter partnerna direkt kan fortsätta samtalet om det pågående
temat (t.ex. ex. 37 i 8.1.5). Dessa fall omfattar oftast endast en eller två repliker:
inlärarens replik(er) där problemet markeras och löses samt eventuellt modersmålstalarens
accepterande respons (t.ex. ja, mm). Ett annat sätt att lösa problem i
det studerade materialet är att inläraren markerar problemet i språkproduktionen
och använder en KS, varefter modersmålstalaren erbjuder honom ett lämpligt
uttryck som inläraren sedan upprepar (faserna a–b). Efter upprepningen fortsätter
1
2
1
b
a