Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 49
gav mig tillåtelse att följa deras samarbete och skulle således ha träffats även utan
studien. Det är alltså inte fråga om konstgjorda testsituationer utan om uppföljning
av autentiska tandemträffar. Detta skiljer mitt material från materialet i
många studier i andraspråksanvändning gjorda inom andraspråkstillägnande
(SLA) där man ofta har använt material som samlats in i styrda testsituationer. Jag
har således inte kunnat styra diskussionen på något sätt utan studerar de fenomen
som materialet innehåller (jfr Kurhila 2003: 14ff.). Enligt Laurén (2006: 124) har
samtalsanalytiker som är intresserade av att studera autentiska interaktionssituationer
och naturligt förekommande tal (se t.ex. Kurhila 2003: 22, Niemelä
2008: 48), kritiserat materialinsamlingen inom forskning i andraspråkstillägnande
för dess konstgjorda testsituationer. I likhet med samtalsanalytikerna ville jag
undersöka autentiska träffar mellan partnerna för att få veta vad som händer under
deras träffar, speciellt i situationer där inlärare har problem med språkproduktion,
och hur det kan påverka inlärningen av målspråket.
Informanterna i studien har också haft friheten att dra sig ur undersökningen i
vilket skede som helst av materialinsamlingen. Två par gjorde detta, vilket ledde
till att antalet informantpar blev åtta i stället för ursprungliga tio. Jag hade räknat
med att det skulle bli ett visst bortfall antingen p.g.a. att vissa par slutar sitt
samarbete eller därför att de inte längre vill delta i studien. Därför hade jag från
början tagit med flera par än vad som skulle ha varit nödvändigt för att få tillräckligt
täckande undersökningsmaterial.
För att få ett så autentiskt material som möjligt strävar jag efter att bandningssituationen
är så lik informanternas andra träffar som möjligt. Även Rost-Roth
(1995: 21f.) diskuterar denna problematik: alla tandemdeltagare vill inte delta i en
studie och det att deltagarna bandas kan orsaka hämningar i språkanvändningen
och samarbetet. Liksom hos henne deltar informanterna i min studie frivilligt, och
jag anser att bandningarna ger en realistisk bild av samtal mellan partnerna. Trots
att deltagandet i studien är frivilligt finns det naturligtvis möjlighet att bandningen
har påverkat informanternas beteende eftersom de är medvetna om att de bandas.
Några informanter kommenterar t.o.m. bandningen och säger att det känns
konstigt, eller svårare än vanligt att tala då man vet att det bandas. Därför har jag
inte styrt träffarna på andra sätt. Jag har varit medveten om att denna ickestyrning
kan orsaka problem då jag inte på förhand kan veta hurdana diskussioner
som bandas och hurdant material jag således får. Jag anser dock att deltagarnas
självstyrning är viktigare än förutsebart forskningsmaterial. En av grundpelarna i
FinTandem är stark autonomi, dvs. att deltagarna själva får bestämma vad de gör
under träffarna. Om jag hade börjat styra informanternas träffar skulle det ha
uteslutit detta element av frihet och på så sätt inte gett mig information om hur
träffarna mellan partnerna fungerar i verkligheten.