Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 155
flyt i aspekter som är korrekta och inte på den lägsta möjliga komplexitetsnivån.
Koncentration på flyt med avkall på korrekthet kan leda till att man inte får
möjlighet att lära sig korrekta uttryck och att felaktiga uttryck kan stabiliseras och
bli en del av inlärarens språkbruk även i andra situationer, dvs. skapar ickeönskvärt
flyt (se 6.1). Ett exempel på hur ett felaktigt uttryck används upprepade
gånger presenteras i ex. 35 och 56 där F använder ordpräglingen mellanarbete två
gånger då hon inte får veta det korrekta uttrycket samarbete när hon första gången
markerar problem med uttrycket. Att uttrycket upprepas någon enstaka gång ska
inte tolkas som att det har stabiliserats i inlärarens språkbruk men om felaktiga
uttryck, böjningsformer, uttal osv. accepteras genom att de inte kommenteras och
korrigeras (trots inlärarens problemmarkeringar) kan inläraren tolka dem som
användbara och korrekta. För att undvika icke-önskvärt flyt är det viktigt att
partnerna i FinTandempar koncentrerar sig även på de två andra dimensionerna:
korrekthet och komplexitet. Trots att koncentration på dem kan störa flytet i den
sekvens där den aktuella språkliga aspekten orsakar problem, kan det i
fortsättningen leda till effektivt flyt.
8.3.2 Koncentration på korrekthet
Korrekthet har traditionellt varit ett område som man har koncentrerat sig på i
språkinlärning och -undervisning. Däremot är det inte vanligt att korrekthet,
speciellt brister i den, fokuseras i vardagliga situationer där inlärare och modersmålstalare
kommunicerar med varandra, eftersom detta lätt tolkas som ansiktshotande
(Lightbown & Spada 2006: 32; Nelson 2010: 225f.; se 3.3). I tandem är
situationen annorlunda eftersom målet med interaktionen är tudelad: man
koncentrerar sig både på innehållet och på inlärning av språk, där också korrekthet
ingår som en dimension av språkförmågan. På grund av detta är det tillåtet för
inlärare att stanna upp för att kontrollera om det som man sagt är språkligt korrekt
och för att be om förklaringar. Också modersmålstalare kan lyfta upp korrekthet
och korrigera inlärare utan att detta är ansiktshotande om partnerna har kommit
överens om att de ska korrigera varandra (jfr Rost-Roth 1995: 132, Bechtel 2003:
42f.). Enligt Apfelbaum (1993: 193) är det dock vanligast att det är inlärare som
fokuserar språket, och i de sekvenser där modersmålstalare kommenterar och
korrigerar någonting föregås kommentarerna vanligtvis av någon slags problemmarkering
från inlärarens sida. Detta förklarar hon med att korrigeringar, som inte
föregås av någon slags problemmarkering från inlärarens sida, även i tandem kan
uppfattas som mer ansiktshotande än sådana som sker i situationer som inläraren
själv har markerat som problematiska (ibid.; se 3.3 för en mer utförlig diskussion
om ansiktshotande korrigering i tandem). Korrekthet kan således fokuseras oftare
i tandem än i andra samtal mellan andraspråkstalare och modersmålstalare men