Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

12 Acta Wasaensia
grundläggande målet med tandem, dvs. förbättrad språkförmåga. Samtidigt ser jag
på hur koncentration på inlärning påverkar interaktionen om ett tema, och om
samma strategier gagnar både interaktionen mellan partnerna och inlärningen hos
den ena partnern.
Ett sätt att se på språkförmågan är att dela in den i tre dimensioner: flyt,
korrekthet och komplexitet (t.ex. Skehan & Foster 2001: 190f.; Housen & Kuiken
2009: 461). I tandeminlärning kan inlärarna själva välja vilken dimension de vill
koncentrera sig på, men alla tre behövs för att de ska nå en funktionell tvåspråkighet.
Funktionell tvåspråkighet innebär att individen klarar av att fungera
på andraspråket i olika situationer, med olika samtalspartner och för att nå olika
mål enligt egna önskemål och situationella krav (jfr Håkansson 2003: 15; Baker
2006: 5). Analysen i min studie syftar till att granska om orientering mot dimensionerna
kan identifieras i strategianvändningen. Denna aspekt är viktig eftersom
tidigare studier i tandeminlärning inte har uppmärksammat om och hur man
koncentrerar sig på olika dimensioner av språkförmågan (se 1.1). Även andra
studier i dimensionerna har allt som oftast fokuserat på att kvantitativt mäta dessa
som egenskaper i informanternas språkproduktion (se kapitel 6). Jag vill granska
dem från en annorlunda utgångspunkt, dvs. som mål som informanterna orienterar
sig mot. Detta kan också bidra till mer omfattande vetande om dessa dimensioner.
Jag koncentrerar mig på att beskriva orienteringen mot dimensionerna enbart
kvalitativt utan att diskutera hur ofta de olika dimensionerna kan identifieras i
materialet.
Eftersom jag har avgränsat studien så att jag i avhandlingen granskar endast
inlärarnas språkproduktion, aktualiseras modersmålstalares deltagande i interaktionen
endast inom de sekvenser som excerperats för analysen utgående från
inlärarnas problemmarkeringar. Korrigeringar och explicit språkreflekterande
(metalingvistiska) diskussioner som modersmålstalarna initierar utan inlärares
problemmarkeringar faller därmed utanför min analys. I en fallstudie (Karjalainen
2010) har jag dock visat att det inte är endast inläraren som kan ta initiativ till
språkliga förklaringar och metalingvistiska diskussioner. Också modersmålstalaren
koncentrerar sig på sådana språkliga aspekter som han antar kan orsaka förståelseproblem
för inläraren.
Förutom i de problematiska sekvenserna kan inlärningsmöjligheter förekomma
även i andra situationer där inlärare kommer i kontakt med obekanta språkliga
aspekter och får möjlighet att fästa uppmärksamhet vid dem. Detta kan ske genom
både språkproduktion och språkförståelse. Med obekanta språkliga aspekter avser
jag t.ex. uttryck som inlärarna inte känner till eller, om de har kommit i kontakt
med dem, inte behärskar i den mån att de kan använda dem i språkförståelse och/