Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 97
Efter att formerna har automatiserats kan de användas utan att det orsakar brister i
flytet. (Skehan 1996a: 48f.; Lindberg 2004: 67.)
6.2 Korrekthet
Korrekthet är traditionellt ett centralt mål i språkundervisning, där fel och korrigering
av dessa starkt fokuseras (jfr Holstein & Oomen-Welke 2006: 31). Detta
gäller speciellt i skriven språkproduktion, medan flytet i talat språk spelar en stor
roll, och mycket flytande språkproduktion kan t.o.m. avleda uppmärksamheten
från bristande korrekthet (Lennon 1990: 391). Enligt Skehan (1996b: 28) handlar
korrektheten om hur bra det producerade språket följer målspråkets regelsystem.
Den styrs av normer och målet är en språklig prestation som liknar en modersmålstalares
prestation (Skehan 1996a: 46). Martin et al. (2010: 60) tillägger att en
inlärares korrekthet ska jämföras med hur en lika gammal infödd talare med
samma utbildningsbakgrund skulle formulera sig i en likadan situation. Korrekthet
är således också kontext- och genreberoende, speciellt då det gäller informella
språkanvändningssituationer. Felaktig böjning, felaktigt ordval e.d. är ändå enkla
att identifiera som inkorrekta, trots att det alltid är möjligt att någon enstaka
modersmålstalare kan göra samma fel. (Ibid.) I GERS (2009: 28) definieras
korrekthet på nivån avancerad språkanvändare (C2) enligt följande:
Upprätthåller konsekvent grammatisk behärskning över komplext språk,
även när uppmärksamheten är riktad på annat (t.ex. på att planera framåt
eller observera andras reaktioner).
Korrekthet handlar alltså om att kunna följa målspråkets regler gällande t.ex.
olika grammatiska aspekter eller uttal. En inlärare ska kunna använda språket
korrekt på den komplexitetsnivå som han för tillfället har uppnått (Skehan 1996a:
46). På den högsta nivån ska man alltså kunna uttrycka korrekt även komplexa
strukturer och komplext innehåll utan att behöva rikta hela sin uppmärksamhet på
korrekthet. Detta ger utrymme för talaren att koncentrera sig även på andra
dimensioner (se figur 3). Korrekthet som intention i sekvenser där inlärare har
problem med språkproduktion syns som en koncentration på formella aspekter av
språket och viljan att få dem rätt, även om detta kan betyda störningar i flytet
(t.ex. metalingvistiska diskussioner och förhandlingar om vad som är korrekt)
eller minskad komplexitet i talet (enklare men korrekt språkbruk).
Inkorrekthet kan försvåra interaktionen med andra människor och dessutom
påverka andras uppfattningar om talaren så att han uppfattas som mindre kompetent
även då det gäller andra kunskaper, fastän det är språket, inte innehållet, som
han har svårigheter med. Detta framgår t.ex. av Apfelbaums (1993: 226) resultat