Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 53
(2007: 57–66) har studerat hur modersmåls- och andraspråkstalare av svenska
markerar reparationer i sitt tal. Enligt dem är det främst icke-lexikala markörer,
speciellt avbrott och pauser, som används, medan lexikala markörer (t.ex. metalingvistiska
kommentarer) är mer sällsynta (ibid.). Jag excerperar sekvenser med
problemmarkeringar oavsett vilken typ av problemmarkörer som används. Jag
koncentrerar mig på markerade strategier eftersom det att talaren markerar sina
problem visar att han är medveten om dem, och medvetenhet är ett kriterium för
strategi (Færch & Kasper 1980: 58; se även 5.1). Markerade problem leder också
oftare till stöd/korrigeringar/metalingvistiska diskussioner än omarkerade problem
(Apfelbaum 1993: 193), och kan således med fördel användas i analysen av
hur partnernas samarbete påverkar interaktionen och inlärningsmöjligheterna.
De problematiska sekvenserna i studien avgränsas så att de börjar när inläraren
signalerar om ett problem med problemmarkörer och slutar när situationen löses
på något sätt. Jag identifierar strategierna med hjälp av en taxonomi som presenteras
i avsnitt 5.1.2. Arnfast och Jørgensen (2003: 49f.) tolkar markerad kodväxling
som tecken på språkliga problem men däremot omarkerad kodväxling
som kompetensmarkör. Omarkerade KS kan användas så smidigt att de inte blir
synliga i den språkliga produkten (Andersson 2009: 80; se även Gemensam
europeisk referensram för språk: lärande, undervisning och bedömning 2009:
26f., härefter förkortad GERS). I en analys som baseras på den språkliga produkten,
såsom analysen i min studie, kan man alltså inte definiera omarkerade KS
utan det kräver att man har tillgång till talarnas egna reflektioner om de fick sagt
det de ville precis så som de hade tänkt.
Att identifiera markerade KS är inte alltid oproblematiskt. Vid excerperingen av
den andra bandningsomgången blev problematiken med detta och med att
använda en icke-styrd materialinsamlingsmetod aktuell. Två av paren ägnar nämligen
en del av träffen åt annat än fri diskussion. Par 2 jämför en finsk- och en
svenskspråkig tidning med samma innehåll och diskuterar hur man har översatt
matrecept i tidningarna. Detta orsakar mycket kodväxling mellan svenska och
finska samt många kommentarer och även direkta frågor om språket. Jag har dock
lämnat utanför analysen de språkliga fenomen som beror på att partnerna jämför
tidningstexterna och koncentrerat mig på deras spontana språkproduktion såsom
vid de andra bandningarna. Par 3 i sin tur använder en del av träffen för att gå
igenom ordförråd som den finskspråkiga informanten räknar med att hon kommer
att behöva i sitt nya jobb, och hon skriver ner de ord som diskuteras. Även detta
orsakar en del frågor, kodväxling och dessutom många diskussioner om hur orden
skrivs. Även i detta fall har jag utelämnat de frågor som informanten planerat på
förhand och diskussionerna om skrivsätten. De fall där informanten får problem