Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 71
Av Oxfords (1990: 47–51) taxonomi för LS framgår att de kompensationsstrategier
som är avsedda för att övervinna problem i språkproduktion är samma
strategier som KS. Enligt Oxford (1990: 9) är kompensationsstrategierna kärnpunkten
i den strategiska kompetensen. Faucette (2001: 3f.) kritiserar dock
Oxfords val att räkna kompensationsstrategier som LS då Oxford enligt henne
refererar till KS. Enligt Faucette (ibid.) kan KS räknas som en typ av LS endast
då de används av en skicklig inlärare för att få fram mer input och då således kan
leda till inlärning. Oxford (1990: 17, 22) är medveten om att en del forskare inte
innefattar kompensationsstrategier i LS, men hon hänför ändå ett stort urval olika
strategier, även kompensationsstrategier, till sitt strategisystem för att ge en
täckande bild av de olika strategier som påverkar inlärningen. Det är speciellt
sådana situationer där KS medverkar i inlärningen, och således även fungerar som
LS, som aktualiseras i min forskning.
Teorier om LS och deras påverkan på språkinlärningen har kritiserats för att
studier i LS inte tar hänsyn till kulturella skillnader eller individuella skillnader
t.ex. i fråga om motivation. Definitionerna och taxonomierna för LS har kritiserats
för att vara alltför omfattande och det saknas konsensus mellan olika forskare.
Också frågan huruvida man borde undervisa språkinlärare i LS eller inte är
kontroversiell. (Macaro 2006: 321f.) I min studie är syftet att se hurdana KS och
LS informanterna använder i sina samtal med FinTandempartnern. Jag granskar
strategierna såsom de förekommer i materialet och diskuterar hur de kan påverka
inlärningen, men testar inte informanternas kunskaper och relaterar inte dessa till
deras strategianvändning eller jämför informanterna med varandra. I genomgången
av olika LS är det meningen att ge en så bred bild som möjligt av hur
olika LS kan förekomma i FinTandem utan att diskutera informanterna och deras
individuella skillnader i strategibruk eller språkkunskaper. I analysen i kapitel 7–9
diskuterar jag LS endast då de förekommer i de problematiska sekvenser som har
excerperats för analysen. Diskussionen utgår från hur strategier kan samtidigt
användas för att gagna interaktionen (KS) och för att lära sig (LS). Då det gäller
inlärning är det dock alltid fråga om möjligheter till denna, inte om resultat som
berättar vad man har lärt sig.
Jag betraktar LS som strategier, som används för att befrämja språkinlärningen
genom att man skaffar sig, bearbetar eller memorerar ny information om
målspråket. Eftersom jag i den analys som presenteras i avhandlingen utgår ifrån
KS och studerar endast sekvenser som informanterna markerar som problematiska
och där de använder KS, placerar jag inte in LS i någon taxonomi. LS
diskuteras i analysen endast i samband med KS, då t.ex. upprepningar av
obekanta ord tolkas som övande eller minnesstrategi. Kompensationsstrategier
kan också tolkas som inriktade mot inlärning ifall det framgår av kontexten att