Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 195
repetition av (olika aspekter av) dem. Inlärarna möter uttryck både receptivt (då
modersmålstalarna använder dem) och produktivt då de producerar dem själva,
vid behov stödda av modersmålstalare. Detta sker i situationer där uttrycken
används för att förmedla ett budskap och där innehållet således fokuseras. Förutom
dessa implicita inlärningsmöjligheter erbjuder tandeminlärning möjligheter
till mer explicit inlärning även om det inte är fråga om undervisning i traditionell
mening med lärare och elev. Metalingvistiska diskussioner mellan partnerna ger
möjligheter till att mer explicit koncentrera sig på sådana aspekter som är oklara
för inläraren i fråga. Dessa diskussioner kan initieras av båda partnerna: inlärarna
kan ställa frågor om sådant som de upplever som språkligt aktuellt och modersmålstalarna
kan ta upp olika aspekter t.ex. vid korrigering. Genom upprepade
möten med orden får inlärarna också möjligheter att lära sig sådant som böjning,
kollokationer och ordbildning. De olika aspekterna kommer fram genom att
partnerna använder dem i praktiken i kontexter där de aktualiseras. Detta gör dem
också aktuella för inlärarna på ett annat sätt än t.ex. explicit undervisning om dem
med hjälp av regler om olika mönster. Ett sådant tillvägagångssätt förekommer
ofta i reguljär språkundervisning. Då inlärarna upplever att den nya informationen
är aktuell för dem personligen ökar detta motivationen att lära sig den (Suni 2008:
201f.; Lilja 2010: 222). Samtidigt innebär detta dock att inlärarna får möjlighet att
lära sig endast de aspekter som förekommer under samtalet eftersom det inte finns
någon undervisningsplan e.d. som tar hänsyn till att allt koncentreras i något
skede. Vissa formella faktorer och speciellt avgränsningar i användning av olika
uttryck hamnar lätt utanför fokus. För att inlärarna ska få mångsidiga möjligheter
att lära sig och få tillräckligt mångsidig information om olika uttryck så att de kan
använda dem i olika kontexter är det bra ifall partnerna diskuterar olika samtalsteman
så ingående att det skapas tillräckligt med naturlig repetition för att de ska
kunna lära sig olika aspekter av de problematiska uttrycken.
Upprepade möten med olika uttryck kan förutom att lyfta fram olika faktorer hos
dem också hjälpa inlärarna att koncentrera sig på olika dimensioner i sin
språkförmåga. Då man först har svårigheter att producera ett uttryck kan man t.ex.
koncentrera sig på att komma på ett lämpligt uttryck och producera det korrekt
(korrekthet) eller på att förmedla budskapet med så litet störningar som möjligt
(flyt). Upprepade möten med uttrycket ger möjligheter för inläraren att koncentrera
sig även på de andra dimensionerna, t.ex. på att använda de korrekta uttrycken
flytande utan att behöva stanna upp för att planera hur man använder
dem. Upprepade möten med uttrycken i både språkproduktion och -reception ger
även inläraren information om hur uttrycken används idiomatiskt och stilistiskt
lämpligt, dvs. erbjuder möjligheter att utveckla komplexiteten. De exempel som
behandlats i detta kapitel visar att inlärarna genom upprepade möten med problematiska
ord kan börja använda dem mer självständigt, på ett mer flytande, korrekt