Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 153
Yttrandet förblir ofullständigt då S avbryter F:s funderande med en fråga. Trots
upprepade problem med ordet lagringsplats lyckas F med olika KS förklara för S
vad han menar. I slutet av sekvensen använder han en parafras vilken bild å var e
de.
Det är litet överraskande att F inte uppmärksammar S:s implicita omformulering
där denne använder ordet ställe. Lightbown och Spada (2006: 125–130 presenterar
fyra studier där olika forskare har tittat på bland annat omformuleringar och
inlärarnas reaktioner på dem i olika kontexter. De konstaterar att det att inlärarna
är i en situation där den språkliga formen fokuseras mer än innehållet gör att
dessa är mer benägna att reagera även på indirekta korrigeringar (ibid.). Eftersom
F själv har uppmärksammat det språkliga problemet genom direkta frågor och
metalingvistiska kommentarer kunde man anta att han är uppmärksam på S:s omformulering.
F har ändå ställt en direkt fråga om vad sijaintipaikka heter på
svenska och kan därför vänta sig ett direkt svar, inte en elaborerande upprepning
som fungerar som indirekt omformulering (se Suni 2008: 85 om olika upprepningstyper).
I det studerade materialet är det vanligt för modersmålstalare att
reagera på inlärares markerade problem med direkta svar. Även detta kan alltså
orsaka att F inte reagerar på modersmålstalarens indirekta sätt.
Såsom ex. 55 visar är sakkunskap i FinTandem, dvs. det som man kan om innehållet
som diskuteras, inte bundet till språkkunskaperna. Fastän partnerna turas
om mellan rollerna som inlärare och expert då det gäller språk kan det innehållsmässigt
vara såväl andraspråks- som modersmålstalaren som besitter mest kunskaper
om ett visst tema (Holstein & Oomen-Welke 2006: 34). Detta kan orsaka
problem då inlärarna behöver hjälp med ett ordförråd som modersmålstalarna inte
känner till, och därför inte kan hjälpa dem med. Samtidigt visar ex. 55 att partnerna
med hjälp av olika KS kan förstå varandra och förklara även ett svårt innehåll,
såsom datateknik som har sitt eget fackspråk, för varandra trots problem med
den språkliga formen. I sådana fall kan partnernas fokus variera mellan innehållet
och språket. Om de inte når samförstånd om språket, såsom i ex. 55 (och även 53)
är det innehållet som de koncentrerar sig på och på detta sätt förs diskussionen
vidare trots språkliga inexaktheter. Sett ur interaktionens och innehållsförmedlingens
synvinkel är detta effektivt. Med tanke på inlärningen av ord är det inte
effektivt då inläraren inte får möjlighet att fylla luckor i ordförrådet. Enligt Rost-
Roth (1995: 47f.) kan diskussioner där inläraren har mer kunskaper om innehållet
än modersmålstalaren dock skapa effektiva språkanvändnings- och språkinlärningsmöjligheter
eftersom modersmålstalaren inte kan ta över och uttrycka innehållet
då inläraren möter problem i språkproduktionen utan inläraren måste klara
av situationerna själv. På detta sätt tvingas inläraren att kommunicera även om ett