Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 133
I ex. 34 förklarar F hur han känner sig då han tränar kampsport. För att förklara
känslan kombinerar F direkt begäran om hjälp och en ordprägling:
(34) Par 6 samtal I 27.15
F: de e som m hur man säger / ä ä en: / / mm / energistråd som går utåt
S: ja just [så ]
F: [man] känner woah
S: jaså jaha ((småskrattande))
F markerar problem genom tvekanden, pauser och direkt begäran om hjälp. Detta
visar att han är medveten om att han har problem att komma på ett lämpligt
uttryck. F använder ett sammansatt ord energistråd där förledet energi är ett
korrekt ord som finns på svenska medan efterledet stråd är påhittat. Antagligen är
det strålning eller ström e.d. som F menar. S reagerar inte på att ordet inte finns
på svenska utan accepterar det. F verkar ändå vara osäker på om han har lyckats
beskriva känslan och använder det närmast onomatopoetiska uttrycket woah för
att göra det. I tandem koncentrerar sig deltagare lätt mer på innehållet än på den
språkliga formen (jfr Brammerts & Calvert 2003: 32). Partnerna får också själva
bestämma hur mycket de vill koncentrera sig på språket och hur de ska rätta
varandras tal. Sekvenser där man explicit behandlar språket initieras oftare av
inläraren än av modersmålstalaren (Apfelbaum 1993: 226f). Eventuellt upplever S
i ex. 34 att det aktuella uttrycket inte är så viktigt att det behöver leda till en metaspråklig
diskussion trots att F har markerat det som problematiskt, speciellt då F
inte heller uppmärksammar det med direkt begäran om hjälp. (Se 3.4.)
I ex. 35 används ordpräglingen mellanarbete ensam utan att den kombineras med
andra KS, och fastän F problemmarkerar den reagerar S inte på att ordet är
påhittat:
(35) Par 8 samtal II 33.56
F: men ja tror att nuförtiden (de) e så att att att de har kommit mera sådant m / mellanarbete
att
S: jå
F: att de finns olika yhteiskristillisiä tilaisuuksia alltså att att att de (e) de har märkte att att
ö de måste / mm / göra ett mellanarbete att att
I ex. 35 använder F ordpräglingen mellanarbete då hon talar om samarbete. F
använder ordet två gånger under sekvensen, båda gångerna problemmarkerat med
pauser och tvekanden. Trots att S inte reagerar på det den första gången utan
accepterar det och antyder med jå att hon förstår vad F menar, tvekar F alltså
fortfarande då hon använder ordet andra gången. Detta kan också bero på att hon
den andra gången behöver ett verb i stället för ett substantiv. F löser detta genom
att använda frasen göra ett mellanarbete i betydelsen samarbeta. I denna sekvens
reagerar S inte på F:s problem eller korrigerar henne, så F får inte möjlighet att
lära sig de korrekta uttrycken samarbete och samarbeta. Däremot fungerar