Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 131
nästan likadant som det sökta ordet, och ibland ligger också betydelserna nära
varandra:
(31) Par 7 samtal II 04.10
F: men nu vi har inte: / erbjudit va e de
S: bjudit
F: bjudit
S: mm
F: bjudit / / inte vänner
S: mhm
F: men vi sade att kanske (får de) bjuda en vän från dagis
S: ja
(32) Par 7 samtal III 02.44
F: men vi måste: m / hhh (va e de) t ä h / / först / ö / dom tänkte att vi måst köra / [hit]
S: [ja ] att ni
sku köra [in där ja]
F: [jå ] mm-hm men vi måste eh förändra va e de
S: eller ändra
F: ändra ändra
S: mm
F: å ja så att vi ska / kö- köra där
Erbjuda och bjuda (ex. 31) samt förändra och ändra (ex. 32) ligger både till
formen och semantiskt tämligen nära varandra. Betydelsen hos bjuda definieras i
SO (2009) ”på egen bekostnad ställa (ngt förmånligt) till förfogande för ngn” med
exemplet ”bjuda hem” vilket F avser i ex. 31. Erbjuda definieras ”ge (ngn)
möjlighet att komma i åtnjutande av” (SO 2009). På samma sätt ligger ordparet
förändra och ändra både semantiskt och till formen nära varandra, enligt Reuter
(1986) är de praktiskt taget synonyma. De kan i många kontexter användas i
samma betydelse men i ex. 32 är innebörden någonting konkret som kräver
aktivitet av subjektet (vi) och därför passar förändra i detta fall inte in i kontexten
(jfr Reuter 1986). Att betydelserna ligger så nära varandra kan vara en orsak till
att andraspråksinlärare, såsom informanterna i min studie, kan ha svårt att veta
vilket ord som de borde använda. Jag anser dock inte att det är den innehållsliga
likheten som leder till att F använder dem utan att den primära orsaken finns i den
liknande formen, att orden låter så likadant. F vet att ordet är någonting liknande
som det hon säger, men är i båda fallen medveten om att hon inte sagt helt
korrekt, vilket framgår av att approximationen i båda exemplen följs av direkt
begäran om hjälp. Eftersom orden liknar varandra både till formen och till
innehållet kan S förstå vad F menar och erbjuda F det korrekta uttrycket. I båda
exemplen upprepar F flera gånger ordet som hon fått av S, vilket visar orientering
mot inlärning.
I de fall där orden ligger både till formen och semantiskt nära varandra kan man
diskutera vilken aspekt som orsakat approximationen. Det finns dock även fall där