Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 7
De möjligheter, styrkor och begränsningar som Bechtel (2003) anser att tandem
har då det gäller inlärning av kultur är delvis samma som de som gäller språk.
Partnernas personkemi, intressen och villighet att diskutera olika teman och ge
förklaringar påverkar hurdana möjligheter till inlärning som samarbetet skapar.
Tandemformen avgör delvis hur dessa möjligheter kan utnyttjas och hur begränsningarna
kan kringgås. Bechtel (2003: 367–371) diskuterar en tandemform som
arrangeras i en tämligen formell inlärningsmiljö, där kursledaren är närvarande
och planerar teman som diskuteras och där par- och gruppkonstellationer kan
varieras för omväxlingens skull. I min studie är det fråga om en mer självständig
form av tandeminlärning där deltagarna själva bestämmer var och när de träffas,
vad de gör och vilka teman de diskuterar. Således beror deras inlärningsmöjligheter
då det gäller olika teman och tillhörande språkbruk mest på deras egna
intressen.
En fjärde studie i tandem som presenteras här är Schmelters (2004) studie om
självstyrning i tandeminlärning vid Ruhr-Universität Bochum i Tyskland. Som
forskare har Schmelter en dubbelroll då han samtidigt är handledare för tandem
vid universitetet och forskar i metoden. Denna dubbelroll påminner om min roll i
min studie då jag också agerar både som forskare och som koordinator för
FinTandem. Schmelters roll vid materialinsamlingen är synligare än min eftersom
han har varit närvarande vid bandningarna, diskuterat delar av dem med informanterna
samt intervjuat dessa. I Schmelters studie deltar kring tjugo informanter,
alla är studerande som deltar i tandem vid Bochum universitetet. Hans material
består av flera olika delar: intervjuer med informanter i början och i slutet av
materialinsamlingen, videobandade tandemsamtal där forskaren finns med som
observatör, informanternas kommentarer till valda delar av bandningar som är
gjorda i samband med handledningsdiskussioner och informanternas inlärardagböcker.
Allt detta material finns dock inte av alla informanter, utan det material
informanterna har bidragit med varierar. En del av informanterna har också
deltagit som partner i flera tandempar eftersom det har skett parbyten under
materialinsamlingen. Två informanter följs mer noggrant än andra i form av fallstudier.
Samarbetstiden mellan partnerna varierar mellan 2 och 8 månader och
tidsintervallen inom vilka observationerna har gjorts mellan drygt en vecka och
flera månader. (Schmelter 2004: 367–374.)
Schmelter (2004) baserar sin studie på en omfattande genomgång av de praktiska
utgångspunkterna för tandem (vid Bochum universitetet) och av den teoretiska
bakgrunden för språkinlärning i tandem. Han fäster speciellt uppmärksamhet vid
inlärarautonomi och självstyrning. Han redogör för den teoretiska diskussionen
kring inlärarautonomi och självstyrd inlärning och för hur användningen och
definitionerna av dessa begrepp har utvecklats sedan Holec år 1979 definierade