Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

8.1.3 Approximation
Acta Wasaensia 129
Jag delar in approximation i två typer: innehållslig approximation och formell
approximation. Innehållslig approximation innebär att man utgår från närliggande
begrepp som man anser vara tillräckligt likadana för att man ska kunna förmedla
budskapet med hjälp av dem när man inte kommer på den korrekta benämningen
för det begrepp som man egentligen vill använda. Man kan använda ett mer
omfattande begrepp som täcker även den innebörd som man vill framföra:
(27) Par 1 samtal III 36.07
F: å internet funkar int idag
S: e de sant
F: jå: ja vet int va e de
S: e de int voas som har ofta nå såna problem
F: tidigare jå men nu / i höstas så laga de de dä nya /
S: jå
F: internet ((osäkert))
S: okej
F: men å de ha funkat jättebra men idag så
I ex. 27 berättar F om problem med internet som hon sedan också använder som
approximation då hon troligen avser internetförbindelse. Min tolkning att internet
inte är exakt det uttryck hon har tänkt använda förstärks av den osäkra prosodin
då F använder ordet. Approximationen är förståelig och S erbjuder inte något mer
lämpligt uttryck utan accepterar den. Därför fortsätter F att berätta om det aktuella
temat. I ex. 27 fungerar internet som överbegrepp för allt som krävs för att man
ska kunna använda det, t.ex. förbindelsen, webbläsaren osv. Förutom att använda
uttryck för ett överbegrepp kan man också använda generaliseringar:
(28) Par 6 samtal III 27.44
F: men men de e de e nästan tio kilometer om du går där där tillbaka / de e (nog) svårt att
att gå i i i skogen
S: jaha
F: stenar å å
S: jå
F: å å / andra möjliga / förhinder
S: SKRATTAR men nog va de nog var de längre än fyra kilometer nog va de (xxx) tie
kilometer
I ex. 28 beskriver F sådant som gör det svårt att promenera i skogen och ger
exempel på det. Först nämner han stenar och då han ska fortsätta uppstår det
problem i språkproduktionen som F markerar med upprepningar och pauser. Här
kan man tänka sig att t.ex. rötter eller ris kunde vara de ord som han söker. F
löser upp situationen med att göra en generalisering (förhinder). I ex. 28 finns
också drag av formell approximation (jfr ex. 31 och 32) då F använder ordet
förhinder i stället för hinder som skulle motsvara den konkreta innebörden som
han avser. Liksom i ex. 27 accepterar S även i ex. 28 F:s approximation som