Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

40 Acta Wasaensia
För modersmålstalaren som ger sin partner affordans är det viktigt att inte tänka
bara på sitt tandemspråk utan även på sitt modersmål. Man ska vara samarbetsvillig
och beredd att hjälpa sin partner i att producera tal och även ge denna
återkoppling och vid behov korrigera fel i dennas språkproduktion (Rost-Roth
1995: 133). Man ska anpassa sitt modersmål såväl vad gäller talhastigheten, uttalet
som ordförrådet, så att ens partner förstår en. Man ska dock inte tala alltför
enkelt eftersom ens partner då inte får möjlighet att lära sig någonting. Utgångsnivån
i tandem ska alltid baseras på den partnerns färdigheter vars tandemspråk
man talar. (Kleppin & Raabe 2000: 360.) Denna utgångspunkt är i linje med
Krashens (1981: 126f.) hypotes om input, dvs. att man lär sig av att utsättas för
språkbruk som är litet ovanför den nivå som man för tillfället behärskar, så att
man kan förstå det nya och lära sig det.
Då man talar sitt modersmål får man också möjlighet att höja den innehållsliga
nivån i diskussionen eftersom man då kan uttrycka sig som man vill utan att
behöva utelämna någonting p.g.a. att man inte kan säga det (Brammerts &
Kleppin 2003: 102). Situationen kan vara en annan då man använder sitt tandemspråk
och eventuellt undviker vissa samtalsteman eftersom man inte kan uttrycka
sig om dem på tandemspråket. Att använda sitt modersmål är nyttigt även därför
att man, när man ger sin partner återkoppling, märker kontraster mellan sitt
modersmål och tandemspråket och ökar sin metalingvistiska medvetenhet (Gick
& Müller 1992: 32; Little 2003: 27), dvs. medvetenhet och förmåga att diskutera
språket som system och skillnader och likheter mellan sitt eget modersmål och
andra språk. Detta hjälper en också att lära sig tandemspråket mer effektivt. Den
tid som man ägnar åt sitt modersmål stöder m.a.o. även inlärningen av tandemspråket
(Brammerts & Kleppin 2003: 102).
Om inläraren inte förstår det som man säger på sitt modersmål ska man ha
tålamod och omarbeta sina repliker så att det blir lättare att förstå (Rost-Roth
1995: 133). Man ska också ta hänsyn till partnerns färdigheter medan man lyssnar
då denna talar ens modersmål, dvs. partnerns tandemspråk. Man får inte vara för
snabb i att hjälpa sin partner utan låta denna tala även långsamt (Kleppin & Raabe
2000: 359). Modersmålstalaren ska alltså ha tålamod och vara uppmärksam på
inlärarens behov av stöd, gällande både språkproduktion och förståelse (Bechtel
2003: 27). Man utgår alltid ifrån de kunskaper och färdigheter som tandemspråkstalaren
har, dvs. följer autonomiprincipen.
Förutom som språkmodell ska modersmålstalaren även fungera som språkstöd för
sin partner, hjälpa denna att förstå, ge förklaringar, svara på frågor, ge förslag till
hur man kan uttrycka sig i olika situationer och korrigera eventuella fel
(Brammerts & Calvert 2003: 36f.; Schmelter 2004: 116). Modersmålstalaren ska