Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 185
F: [att ] (de ha) gränsen [mellan]
S: [ja ] jå
F: ja
S: ja å va man (int) lestadian så va man inte troende å de va liksom väldigt så här sto [ra ]
F: [mm]
S: konflikter också / å / / å sen va min farmor o farfar så va pingstvänner
F: mm
S: väldigt starkt troende å en del av pappas syskon va de men int min (egen) pappa / å alltså
så fanns (xxx) de fanns laestadianerna å så fanns de pingstvännerna likshsom
((skrattande)) å så fanns de såhä vanliga troende ((skrattande)) [att de gjorde att att] ja
F: [SKRATTAR ]
S: kanske blev också väldigt dels intresserad men också ganska (kritisk) att man [(tog)] de
F: [mm ]
S: olika [tro-] trosinriktningarna på ett kritiskt [sätt] också
F: [jå ] [mm] men ja tror att nuförtiden (de) e
så att att att de har kommit mera sådant m / mellanarbete att
S: jå
(74g) Par 8 samtal II 34.42
S: men nog ha de varit som viktigt fast int int e XXX troende heller ungefär på samma sätt
som mig kanske
F: mm
S: har de vari viktigt för oss att döpa barnen till exempel
F: mm jå
(74h) Par 8 samtal II 36.43
S: nog säger ja åt XXX nu då ja pratar om hennes morfar [alltså] min pappa så säger ja att
F: [mm ]
S: han e död att (han) finns i himlen å att vi får träffa honom där sen
F: jå
S: säger ja åt henne men som du (xxx) så att tror ja på de hähh va e va e de ja sä[ger ] att de
F: [mm]
S: e svårt att kunna tro de
F: jå
I ex. 74a förekommer alla tre orden: substantivet tro, verbet tro samt det substantiverade
adjektivet troende. I F:s första replik orsakar substantivet tro problem i
språkproduktionen, vilket löses med kodväxling och hjälp av S. Därefter följer en
diskussion om kollokationer för substantivet tro, då S indirekt korrigerar F genom
att inte upprepa F:s uttryck stor tro utan välja uttrycket stark tro vilket ger F en
modell att man i stället för adjektivattributet stor ska använda stark i samband
med tro. På detta sätt får F mer information om ordets användning och kollokationer
och dimensionen komplexitet (se 6.3 och 8.3.3). S:s implicita korrigering
via elaborerande upprepning ger F en modell för hur ordet kombineras idiomatiskt
med andra ord. På ett sätt som är typiskt för informanterna i studien och i
andra undersökta tandemsamtal (t.ex. Rost-Roth 1995) upprepar både F och S det
korrekta uttrycket. S förklarar dessutom frasen stark tro med parafrasen man tror
riktigt mycket, och i denna replik förekommer även verbet tro som inte markeras
som problematiskt. Senare under ex. 74a använder F ytterligare en gång frasen
stark tro som en del av den längre frasen inre stark tro där F alltså tillägger ett