Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 3
Tandeminlärning stämmer överens med den del av målen för livslångt lärande
som gäller språk och interkulturell kommunikation. Ifall man vill öva sig i muntliga
färdigheter, språkproduktion och hörförståelse kan man delta i närtandem där
kommunikationen sker muntligt. Skriftliga färdigheter och läsförståelse kan bättre
övas i eTandem (se 3.2).
Mitt intresse för tandeminlärning väcktes då jag deltog i en tandemkurs vid Vasa
arbetarinstitut läsåret 2003–04 för att samla in material för min avhandling pro
gradu (Karjalainen 2005). Sedan hösten 2004 har jag arbetat som kurskoordinator
för tandemkursen vid två arbetarinstitut i Vasatrakten och varit med och planerat
en kursmodell, FinTandem (se 3.5). Samtidigt har jag samlat in material för min
doktorsavhandling och också deltagit i FinTandem själv under flera läsår. Detta
att arbeta praktiskt med FinTandem har ökat mitt intresse även för den teoretiska
sidan av tandeminlärning samt fått mig att söka svar på frågan varför kursdeltagare
och vi kurskoordinatorer har upplevt att FinTandem fungerar. Jag har
också blivit intresserad av att granska hurdana möjligheter till inlärning som tandem
erbjuder. Mina egna erfarenheter av deltagande gör att jag vet hur det är att
lära sig språk i FinTandem och hur träffarna med partnern fungerar. Denna erfarenhet
gagnar mig i mitt analysarbete.
1.1 Tidigare studier i tandeminlärning
Även om tandem som inlärningsmetod har varit i bruk redan i över 40 år är
forskningen i tandeminlärning tämligen begränsad. En del artiklar skrevs redan på
1970-talet men i början var det mest fråga om praktiska råd och erfarenheter av
tandem som diskuterades. Sedan 1990-talet har det dock publicerats ett antal
studier i hur tandeminlärning och interaktion mellan partnerna fungerar. I det
följande redogör jag för fyra mer omfattande studier i tandeminlärning.
Apfelbaum (1993) har studerat tre tysk–franska tandempar som hon har följt
under en tidsperiod i deras inlärning. Tidsperioderna har varierat från drygt en
och en halv månad till fyra månader. Materialet i hennes studie består av 19,5
timmar audioinspelningar av dessa par, sammanlagt handlar det om 18 bandningar.
Ur bandningarna har hon excerperat sekvenser som hon betraktar som
relevanta och intressanta. Dessa sekvenser innehåller berättande på målspråket,
men också språkliga problem som partnerna behandlar tillsammans. Förutom
analysen av bandningarna har Apfelbaum också intervjuat informanterna.
(Apfelbaum 1993: 67, 71, 79.) Hon använder samtalsanalytisk metod för att
studera hurdana narrativer (berättande) som inlärarna producerar på målspråket,
vilken som är modersmålstalarnas roll i det diskursmönster som skapas mellan