Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

Acta Wasaensia 199
experter på svenska språket. Mellan dessa två informantgrupper finns det en
skillnad i användningen av intra- respektive interlingvala KS. Studerandena som
grupp använder klart fler intralingvala KS (94 % vs 74 %) och samtidigt färre
interlingvala KS (32 % vs 50 %) än arbetslivsgruppen. Trots att antalet informanter
i studien är litet (4 + 4) visar denna tudelning att olika informantgrupper
tycks välja de KS som de använder olika. Detta kan ha flera orsaker. Studerande
är mer vana vid att det krävs enspråkig målspråksanvändning av dem medan
informanterna i arbetslivsgruppen eventuellt är vana vid en tvåspråkig praxis där
det är mer tillåtet att blanda språk, vilket är vanligt i Vasatrakten (jfr Sainio
2010). Orsaken till skillnaden mellan grupperna kan också finnas i deras förhållande
till språk. Studerandena utbildar sig till experter på svenska språket och
svenskan utgör således grunden för deras yrkesmässiga kunnande, vilket inte är
fallet för den andra informantgruppen. En mer noggrann kartläggning av informanternas
målsättningar skulle dock behövas för att man ska kunna komma fram
till orsakerna till skillnaden mellan de två informantgrupperna.
Granskningen av vilka språkliga aspekter som informanterna i studien markerar
som problematiska visar att ordförrådet är det som oftast explicit markeras. Detta
resultat stämmer överens med resultat från tidigare studier i tandemsamtal och
andra samtal mellan andraspråksanvändare och modersmålstalare (Apfelbaum
1993; Rost-Roth 1995; Suni 2008; Lilja 2010). Förutom själva orden lyfter
inlärarna också fram uttal, böjning och frasbildning. Dessa aspekter har nära
anknytning till ordförrådet. Därför är det naturligt att även de lyfts fram. Däremot
markeras större helheter, såsom syntax, inte som problematiska på samma
explicita sätt och det förekommer inte några metalingvistiska diskussioner om
t.ex. ordföljd, som annars brukar orsaka problem för finskspråkiga inlärare av
svenska, även om dessa problem oftast uppmärksammas mer i skrift än i tal.
Inlärningsmöjligheterna i FinTandem beträffande syntax är således implicita, t.ex.
genom att man använder modersmålstalaren som modell eller genom att man
testar sina hypoteser utan att markera det som problematiskt.
Det finns flera olika förklaringar till att informanterna koncentrerar sig så starkt
på ord och fraser i de fall där de explicit markerar någonting som problematiskt. I
FinTandem är det fråga om talat språk där flexibiliteten för variation i
strukturerna är större än i skrivet språk. I talat språk förekommer ändringar, omstruktureringar,
korrigeringar, upprepningar osv. som inte skulle accepteras som
korrekta i skrift men som uppfattas som normala och acceptabla i tal. (Lindström
2008: 27.) Detta kan leda till att partnerna inte fäster så mycket uppmärksamhet
vid t.ex. meningsstrukturer. Kortare konstruktioner, såsom relativt enkla fraser, är
enklare att kommentera i talat språk eftersom de bildar fasta enheter där det inte
förekommer lika mycket störningar och ändringar som i längre helheter som be-