Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

94 Acta Wasaensia
kravet att använda KS så smidigt att det inte märks faller således utanför analysen
eftersom de inte är problematiska enligt min definition (se 1.2).
I det följande presenterar jag flyt, korrekthet och komplexitet såsom de beskrivs i
GERS (2009: 28) gemensamma referensnivåer för kvalitativa aspekter av muntlig
språkinlärning samt i Skehans (främst 1996a; 1996b) syn på dem. Jag diskuterar
också hur de identifieras i min analys.
6.1 Flyt
Flyt är något som praktiskt taget alla kan känna igen men som ändå har visat sig
vara problematiskt att definiera exakt. Lennon (1990: 387ff.) gör en skillnad
mellan en bredare innebörd, då flyt används för att beskriva den högsta möjliga
muntliga kompetensen i ett främmande språk, och en snävare innebörd som är en
komponent i den språkliga kompetensen och som kan isoleras från andra komponenter
såsom korrekthet, idiomatiskhet, relevans, uttal, lexikon osv. Den bredare
innebörden är den som människor lätt kan känna igen, medan den snävare innebörden
kräver en mer noggrann definition, vilket har visat sig vara problematiskt.
Eftersom jag betraktar den språkliga förmågan som indelad i tre dimensioner är
den snävare synen närmare utgångspunkten för min analys. I analyser kan man
skilja dimensionerna åt utgående från den snävare synen på flyt men i praktiska
språkanvändningssituationer är det den bredare synen som aktualiseras. Eftersom
jag betraktar dimensionerna som intentionen med språkanvändningen och
-inlärningen (se början av kap. 6), är också den bredare synen på flyt aktuell i
studien. Den kan anses vara den som påverkar informanternas, och andra människors,
uppfattning om hur flytande informanterna kan sitt tandemspråk.
Skehan (1996b: 22) definierar flytet som inlärarens kapacitet att producera målspråket
i reell tid utan onödiga pauser eller tvekanden. Enligt GERS (2009: 28)
ska en språkinlärare på den högsta nivån kunna använda språket flytande:
Kan uttrycka sig spontant under en längre tid på ett naturligt och sammanhängande
sätt. Undgår eller kringgår svårigheter på ett sådant sätt att samtalsparterna
nästan inte lägger märke till det.
Det som framstår som viktigt i dessa två definitioner är att man kan uttrycka sig
utan att tveka eller ha pauser i sina yttranden, på ett naturligt sätt. Inlärare ska
kunna använda sitt andraspråkssystem (på den nivå där deras kunskaper befinner
sig) för att meddela tankar i reell tid och närma sig den normala talhastigheten
som de har i sitt förstaspråk (Skehan 1996a: 46, 48). Detta är en orsak till att jag
valt att inte mäta flytet kvantitativt. Informanterna i min undersökning har olika