Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

78 Acta Wasaensia
komma implicit eftersom inläraren utsätts för olika mönster och formler i modersmålstalarens
språkproduktion och själv måste kombinera kortare språkliga element
(ord, fraser) till längre yttranden för att kunna kommunicera. Den övningsstrategi
som minst lämpar sig för FinTandem är formellt övande av ljud (uttal,
intonation) eller skrivsystem, eftersom sådana strategier enligt Oxford (1990: 45)
förekommer utanför naturliga kommunikationssituationer. Hela FinTandem
bygger ju på det naturliga. Övning av ljud kan dock förekomma i samband med
repetitioner där man kan koncentrera sig även på uttalet (se 7.2.2). En annan
tänkbar situation för formellt övande är att man mellan träffarna självständigt
övar t.ex. uttal som har orsakat problem under en diskussion med partnern.
I FinTandem är det centralt att ta emot och sända meddelanden, dvs. interaktion
med andra människor. De två strategier som nämns under denna kategori, att
förstå innehållet snabbt och användning av olika resurser för att ta emot och sända
meddelanden, är viktiga. (Oxford 1990: 46.) I naturlig interaktion (se 3.3) är det
viktigt att snabbt förstå den centrala idén i partnerns tal för att kunna följa med
och delta i diskussionen. I FinTandem ska man utgå från inlärarens språkliga nivå
(Taylor et al. 2007: 5), och eftersom det är meningen att lära sig har inläraren
också rätt att be om upprepningar, förklaringar eller långsammare tempo i
samtalet ifall det behövs. Inlärarna kan också använda olika resurser och stödmaterial,
vilket även kan räknas som LS. I mitt material förekommer det att en
informant använder ordbok (par 4 samtal II) men för det mesta använder informanterna
olika slags KS och den modersmålstalande partnerns förklaringar som
stöd i språkproduktionen. Då förståelsen skapar problem för inlärarna löser partnerna
allt som oftast dem tillsammans utan övriga hjälpmedel (jfr Karjalainen
2010).
Den tredje kategorin kognitiva LS utgår från att man analyserar språket och
resonerar kring det. Deduktiva resonemang, dvs. att man tillämpar generella
regler i nya språkliga situationer, kan utnyttjas i FinTandem då man använder
språket i olika, obekanta kontexter. Att man analyserar uttryck genom att dela in
dem i mindre bitar (tillsammans med partnern) förekommer t.ex. då inläraren
först inte förstår det sammansatta ordet släktträff, men då modersmålstalaren
delar in ordet i släkt och träff blir det förståeligt för inläraren (se Karjalainen
2010: 122f.). Kontrastiv analys av målspråket och det egna modersmålet, liksom
transfer av kunskaper (t.ex. om ord) från L1/L3 till målspråket förekommer i
FinTandem och syns även i interlingvala KS som informanterna använder (se
8.2). Eftersom paret turas om mellan språken är det naturligt att man också
kontrasterar dem. Förutom dessa interlingvala strategier nämner Oxford (1990:
46f.) även översättning som en LS. I det analyserade materialet förekommer inte
översättning av större helheter, och de sekvenser som gäller enstaka ord, fraser