Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

58 Acta Wasaensia
5 STRATEGIER FÖR ANVÄNDNING OCH
INLÄRNING AV ETT ANDRASPRÅK
För att kunna interagera med andra behöver man inte kunna målspråket på en
infödds nivå (dessutom finns det skillnader mellan infödda talares språkförmågor
t.ex. gällande olika teman eller stilnivåer). Människor kan interagera framgångsrikt
med varandra trots brister och felaktigheter i den språkliga formen. Ett sätt att
göra det möjligt att meddela tankar till andra trots att man har begränsade kunskaper
och färdigheter i det aktuella språket är att använda olika KS. (Skehan &
Foster 2001: 183.) Förutom vid kommunikation används olika strategier även vid
inlärning. I detta kapitel diskuterar jag både KS och LS samt sambandet mellan
dem.
Strategier som språkanvändare och -inlärare utnyttjar har klassificerats på olika
sätt och terminologin inom området varierar (t.ex. Cohen 1998: 3). I min studie
ligger fokus på KS som används för att lösa problem och undgå dem i
språkproduktionen (Ellis 1985: 165). Jag studerar KS eftersom jag är intresserad
av hur andraspråksinlärare agerar i situationer där de har problem med språkproduktion,
hur de försöker förmedla ett budskap till sin samtalspartner trots att
de har problem med språket. KS är utgångspunkt i min analys, men jag fäster
också uppmärksamhet vid LS som används för att förbättra kunskaper i målspråket.
Både KS och LS hjälper inläraren att delta i naturliga interaktionssituationer
där språket används meningsfullt i en kontext. Detta är viktigt för utvecklingen
av kommunikativ kompetens som alla LS har som mål. (Oxford 1990: 8.)
Kommunikativ kompetens innefattar både språkliga kunskaper och färdigheter
och den behövs för att man ska kunna kommunicera språkligt. Till kommunikativ
kompetens hör olika delkompetenser. Grammatisk kompetens omfattar den
språkliga koden som man behöver behärska för att förstå och producera målspråk.
Sociolingvistisk kompetens om målspråket och den sociala miljön där den används
berör språkets användning enligt en allmänt accepterad umgängeskod.
Diskurskompetens hjälper en att skapa sammanhang i olika diskurser (talade eller
skrivna texter) och innefattar även kunskap om olika genrer. Ifall det brister i
kompetensen inom dessa tre delområden behöver man en fjärde delkompetens:
strategisk kompetens som innefattar KS så att man kan kommunicera trots brister
inom de andra delområdena. (Hammarberg 2004: 36ff.) Strategisk kompetens
innebär förmågan att kunna använda olika KS för att hantera kommunikativa begränsningar,
för att få interaktionen att fungera så effektivt och flytande som
möjligt och för att nå de kommunikativa mål som man har, dvs. för att lyckas
överföra det budskap som man vill förmedla till sin samtalspartner (Nelson 2010:
42f.). Eftersom jag vill studera hur inlärarna deltar i interaktion trots bristande