Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

164 Acta Wasaensia
F: riktig ä: / soseutettu
S: m som puré
F: puré
S: mm
F: jå att hans mat var jätte / puré
S: mm
F: (jät-) eller e de bara puré
S: puré
F: puré
S: jå den
F: å om han int vill-
S: eller så kan man säga att den e finfördelad [vet du] när den e riktigt så här [sönder]
F: [fin- ] [jå ] de e
bättre
S: jå att maten måste vara finfördelad
F: mm
S: mm
I ex. 66 stöter F på problem då hon försöker förklara att maten för en person
måste vara finfördelad. Hon markerar problemet genom tvekljud och en paus och
använder sedan kodväxling till finska soseutettu. S erbjuder henne först alternativet
puré. F upprepar ordet och använder det sedan i sin följande replik, där hon
försöker kombinera substantivet puré med den förstärkande förleden jätte- som
vanligtvis används som förstärkning till adjektiv (SO 2009). Hon är dock tveksam
till om dessa går att kombinera, vilket märks i att hon gör en paus mellan leden
jätte / puré och trots att S inte reagerar på detta kontrollerar F i sin följande replik
om det är bättre att säga endast puré utan förleden jätte-. Partnerna diskuterar
dock inte närmare förleden jätte- och dess användningsmöjligheter och
-begränsningar, utan koncentrerar sig endast på det aktuella problemet och den
aktuella kontexten. I ex. 66 fäster F uppmärksamhet vid kollokationer som ordet
puré har och ifall det kan kombineras med förleden jätte-. S bekräftar att man
helst ska säga endast puré, ett svar som F accepterar genom att upprepa ordet en
gång till och sedan fortsätta sitt berättande. Då avbryter S henne med en metalingvistisk
kommentar till om att man också kan säga finfördelad om man vill betona
att maten är sönderdelad i mycket små partiklar (jfr SO 2009). F kommenterar att
detta låter bättre än puré och S upprepar en gång till i en hel sats att maten måste
vara finfördelad, vilket ger F en upprepning och en modell för hur ordet används.
Då modersmålstalaren genom att upprepa uttrycket ratificerar den korrekta
lösningen som partnerna har kommit fram till har detta enligt Apfelbaum (1993:
150) en positiv inverkan på inlärarens möjligheter att lagra den nya informationen
i minnet. Sekvensen i ex. 66 visar att båda partnerna är villiga att avbryta det
pågående samtalstemat för en diskussion om språket och dess nyanser och för att
hitta de uttryck som passar bäst just i den aktuella kontexten. De koncentrerar sig
alltså på den språkliga komplexiteten.