Interaktion som mål och medel i FinTandem - Vaasan yliopisto

54 Acta Wasaensia
med spontan språkproduktion i samband med frågorna och markerar detta har
dock tagits med i analysen.
I de excerperade sekvenserna granskar jag KS närmare i deras kontext, dvs. de
närliggande replikerna, för att se hur problemet löses, vilka KS som används och
ifall lösningen kan anses skapa möjlighet för inlärning samt ifall inläraren
orienterar sig mot inlärningen genom att använda LS. En strategi kan anses
fungera som KS om det inte blir avbrott i kommunikationen (Mård 2002: 179)
och som LS om den utvecklar språkförmågan, alltså ifall resultatet är det som
användaren har önskat sig, dvs. att förmedla ett budskap eller att lära sig.
Jag är intresserad av att se hur informanterna klarar av att interagera med sin
partner trots att de inte alltid kan uttrycka sig obehindrat på sitt andraspråk.
Därför är det inte aktuellt med en traditionell felanalys. Jag testar alltså inte mina
informanters kunskaper i tandemspråket och analyserar inte systematiskt de
språkliga fel som de gör. Eftersom jag vill se hur interaktionen mellan partnerna,
och speciellt problematiska situationer i den, skapar möjligheter till inlärning, tar
jag även hänsyn till de modersmålstalande partnernas inlägg i interaktionen, som
innefattar bl.a. stöd och korrigeringar via återkoppling och språklig modell, som
inlärarna kan använda som affordans på målspråket. Återkoppling och affordans
på andraspråket skapar inlärningsmöjligheter genom att inlärarens uppmärksamhet
fästs vid språket och han lägger märke till olika språkliga aspekter och
element samt blir medveten om hur man använder dem korrekt (Hammarberg
2004: 63). Modersmålstalarnas agerande i olika situationer påverkar i sin tur
hurdana inlärningsmöjligheter som skapas vid interaktionen mellan partnerna
(Rost-Roth 1995: 135). Det är ändå finskspråkiga inlärare av svenska som är de
primära informanterna i studien.
Målet med användning av KS är att partnerna ska kunna fortsätta diskussionen
utan avbrott. Hur detta lyckas kan man iaktta genom att granska ifall diskussionen
visar att partnerna har nått samförstånd och talar om samma sak. Det är svårare att
se om en LS har önskad inverkan. Eftersom jag inte testar informanterna går det
inte att säga om de har lärt sig den nya informationen på längre sikt. Utgående
från det studerade materialet kan jag inte heller utesluta att informanterna har
använt de problematiska elementen (t.ex. ord) tidigare och att problemet som
finns med i materialet beror på någonting annat än att det är fråga om ny, okänd
information (jfr Bouwer 2003: 542f.). Jag kan inte heller avgränsa andra faktorers,
såsom eventuella andra språkkursers, påverkan på inlärningen under läsåret.
Därför koncentrerar jag mig på de inlärningsmöjligheter som informanterna
får i FinTandem. I avhandlingen har jag avgränsat analysen till sådana inlärningsmöjligheter
som uppstår då inlärarna möter problem i språkproduktion och löser