Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Med all den kraft som hans lärdom och vältalighet gjorde möjlig försökte Aleander att
kullkasta sanningen. Han slungade ut den ena beskyllningen efter den andra mot Luther.
Han beskyllde honom för att vara fiende till kyrkan och staten, till både levande och döda,
till prästerskapet och det allmänna folket, till kyrkomötena och enskilda kristna. ”I Luthers
villfarelse”, sade han, ”finns tillräckligt med motiv för att döma hundra tusen kättare till
bålet.”
Till slut försökte han att förlöjliga dem som var anhängare av den nya tron. ”Vad är
alla dessa lutheraner?” frågade han. ”En flock förmätna skolmästare, demoraliserade präster,
tygellösa munkar, okunniga jurister och urartade adelsmän tillsammans med det allmänna
folket som de har vilselett och förfört. Hur högt står inte det katolska partiet över dem i
antal, kunnighet och makt! Ett enstämmigt dekret från denna församling skulle upplysa de
enfaldiga, varna de oförsiktiga, befästa de vacklande och stärka de svaga.” — D’Aubigné!,
band 7, kap. 3.
Med sådana vapen har sanningens försvarare under alla tider blivit angripna. Samma
argument används alltjämt mot dem som vågar framhålla Guds ords rena och direkta
undervisning i motsats till villfarelser som fått fotfäste. ”Vilka är dessa som förkunnar en ny
lära?” säger de som hävdar en populär kristendom. ”De är olärda, fåtaliga och tillhör de
lägre klasserna i samhället. Ändå ställer de krav på att ha sanningen och vara Guds utvalda
folk. De är okunniga och vilseledda. Hur överlägsen i antal och inflytande är då inte vår
kyrka! Hur många stora och lärda män har vi inte ibland oss! Hur mycket större makt har vi
inte på vår sida!” Sådana argument är det som har tyngd och inflytande i världen. Men de är
lika litet avgörande nu som de var på reformatorns tid.
Reformationen slutade inte med Luther såsom många menar. Den skall fortsätta till
tidens slut. Luther hade ett stort verk att utföra, att sprida det ljus som Gud lät lysa för
honom. Men han fick inte allt det ljus som världen skulle få. Från den tiden och till nu har
det hela tiden kommit nytt ljus över Bibelns undervisning, och nya sanningar har avslöjats.
Legatens tal gjorde ett djupt intryck på riksdagen. Ingen Luther fanns närvarande som
med Guds klara och överbevisande sanningar kunde bemöta påvekyrkans förkämpar. Inga
försök gjordes att försvara reformatorn. Det fanns en allmän benägenhet att inte bara
fördöma honom och den undervisning som han hävdade, utan också att om möjligt utrota
kätteriet. Den romerska kyrkan hade haft sitt allra fördelaktigaste tillfälle att försvara sin
sak. Allt vad den kunde säga till sitt eget försvar hade blivit sagt. Men denna skenbara seger
var signalen till nederlaget. Från och med nu skulle motsättningarna mellan sanning och
villfarelse komma allt tydligare i dagen, när de trädde fram på valplatsen i öppen
konfrontation. Från den dagen skulle den romerska kyrkan inte stå lika säker som den
tidigare hade gjort.
100