Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Dessa sanningar skall, såsom de framställs i Upp. 14:e kapitel i samband med det
”eviga evangeliet”, känneteckna Kristi församling på den tid då Frälsaren kommer tillbaka.
Resultatet av det trefaldiga budskapet ser vi i förklaringen: ”Här gäller det för de heliga att
hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.” Detta budskap är
det sista som skall förkunnas, innan Herren kommer tillbaka. Strax efter det att det har blivit
förkunnat, ser profeten Människosonen komma i härlighet för att inbärga jordens skörd.
De som tog emot ljuset om helgedomen och om att Guds lag är oföränderlig, fylldes av
glädje och förundran över skönheten och harmonin i det system av sanningar som nu
började klarna för dem. De ville att det ljus som blivit så dyrbart för dem, skulle bli känt av
alla kristna. De kunde inte tro annat än att dessa skulle ta emot det med glädje. Men många
som gav sig ut för att vara Kristi efterföljare ville inte veta av de sanningar som skulle skilja
dem från världen. Lydnad för det fjärde budet krävde ett offer som de flesta drog sig undan
för.
Ohållbart argument
Då förpliktelsen att helighålla sabbaten framhölls, var det många som argumenterade
från världslig ståndpunkt. De sade: ”Vi har alltid helighållit söndagen. Våra förfäder höll
den, och många goda och fromma människor dog som glada och lyckliga söndagshållare.
Om de hade rätt så har också vi rätt. Om vi skall hålla den nya sabbaten helig, kommer vi att
skilja oss ifrån andra människor och kommer inte att få något inflytande över dem. Vad kan
en liten grupp som firar den sjunde dagen, hoppas kunna uträtta mot hela världen som firar
söndagen.” Med liknande argument försökte judarna försvara sitt tillvägagångssätt när de
förkastade Kristus. Gud hade funnit behag till deras fäder, då de frambar sina offer. Varför
skulle inte deras barn vinna frälsning, när de gjorde detsamma? Så var det också på Luthers
tid. Anhängarna av den romerska kyrkan gjorde gällande, att sanna kristna dog i den
katolska tron och att denna tro därför var tillräcklig för frälsning. Ett sådant sätt att tänka är
ett effektivt hinder för varje framsteg i kristen tro och kristet liv.
Många framhöll att helighållandet av söndagen hade varit en utbredd tradition inom
kyrkan under många hundra år. Detta argument bemöttes med att sabbaten och firandet av
den var ännu äldre och ännu mera utbredd. Den är lika gammal som jorden själv och har
godkänts både av änglar och av Gud. Då jordens grundvalar blev lagda, då
morgonstjärnorna tillsammans jublade, lades grunden till sabbaten. (Job 38: 6, 7; 1 Mos. 2:
1-3.) Denna institution har därför rätt att kräva vår aktning. Den instiftades inte av någon
mänsklig myndighet och vilar inte på mänskliga traditioner. Den upprättades av ”den
gamle” och har påbjudits i hans heliga Ord.
Då folkets uppmärksamhet riktades mot frågan om en sabbatsreform, förvanskade
populära präster Guds ord och gav sådan tolkning åt dess undervisning, som bäst skulle
321