Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
nödvändigt för att man skall vinna frälsning?” — Wylie, band 10, kap. 4. Han visade att
kyrkans föreskrifter saknade auktoritet, när de stod i strid mot Guds befallningar. Han
hävdade den stora protestantiska principen, att Bibeln och ingenting annat än Bibeln är
regeln för tro och liv.
Fastän denna konfrontation ägde rum inom en ganska sluten krets, räcker den dock för
att visa ”vad slags människor det var som utgjorde eliten inom Reformationen. De var inte
olärda, sekteriska, högröstade, stridslystna personer. Långt därifrån. De var män som hade
studerat Guds ord och som förstod att använda de vapen som Bibeln gav dem. I fråga om
humanistisk lärdom låg de före sin egen tid. Om vi begränsar vår uppmärksamhet till sådana
lysande centra som Wittenberg och Zürich och så berömda namn som Luther och
Melanchthon, Zwingli och Oecolampadius, ser vi snart att dessa var ledare för rörelsen. Vi
väntar helt naturligt av dem en häpnadsväckande kraft och överlägsen begåvning. Av de mer
underordnade väntade man sig inte en sådan resning. Låt oss då vända oss till den mer
avsidesliggande skådeplatsen i Sverige, till mer anspråkslösa namn som Olaus och
Laurentius Petri — från mästarna till lärjungarna och vad finner vi?. . . Lärda och teologer,
män som grundligt hade satt sig in i hela det evangeliska sanningssystemet och som vinner
en lätt seger över de skolastiska sofisterna och de påvliga dignitärerna.” — Wylie, band 10,
kap. 4.
Som resultat av denna konfrontation tog konungen av Sverige emot den protestantiska
tron. Det dröjde inte heller länge förrän riksdagen uttalade sig till förmån för den. Olaus
Petri hade översatt Nya testamentet till svenska. På konungens önskan åtog sig de två
bröderna att översätta hela Bibeln. Så fick svenska folket för första gången Guds ord på sitt
eget språk. Riksdagen bestämde att präster runtomkring i landet skulle förklara Bibeln och
att barnen i skolorna skulle lära sig att läsa Bibeln.
Lugnt och säkert drevs okunnighetens och vidskepelsens mörker undan av evangeliets
välsignade ljus. Efter det att nationen befriats från den romerska kyrkans förtryck nådde den
en storhet och styrka som aldrig tidigare. Sverige blev ett av protestantismens starkaste
bålverk. Ett århundrade senare kom denna lilla och hittills svaga nation Tyskland till
undsättning i den fruktansvärda kampen under trettioåriga kriget. Det var det enda land i
Europa som vågade räcka en hjälpande hand vid en ohyggligt farlig tidpunkt. Hela
Nordeuropa tycktes bli tvingat tillbaka in under Roms tyranni. Det var den svenska hären
som gjorde det möjligt för Tyskland att åstadkomma en vändpunkt i den romerska maktens
framgångar och skaffa tolerans åt protestanterna, kalvinister såväl som lutheraner, och att
återupprätta samvetsfriheten i de länder som hade godkänt Reformationen.
171