Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
upp med våld. Jag vill inte använda makt mot vidskepelse och otro. . . Ingen får tvingas.<br />
Frihet är trons sanna väsen.” — Samma källa, band 9, kap. 8.<br />
Undervisning, vädjan, inte våld<br />
Det blev snart känt i Wittenberg att Luther hade kommit tillbaka och att han skulle<br />
predika. Folk strömmade till från alla kanter och kyrkan blev överfylld. Från talarstolen<br />
undervisade, förmanade och tillrättavisade han med stor klokhet och mildhet. Om de<br />
metoder som använts av dem som med våld ville avskaffa mässan sade han: ”Mässan är<br />
någonting ont. Gud är emot den. Vi borde avskaffa den. Jag skulle önska att den över hela<br />
världen ersattes med den evangeliska nattvarden. Men vi får inte riva ned någonting med<br />
våld. Vi måste överlåta saken i Guds hand. Hans ord måste verka, inte vi. Varför? kommer<br />
du att fråga. Därför att jag inte håller människornas hjärtan i min hand såsom krukmakaren<br />
håller leret. Vi har rätt att tala. Vi har inte rätt att handla. Låt oss förkunna. Resten må bli<br />
Guds sak. Vad kunde jag uppnå genom att använda makt? Grimaser, formväsen,<br />
efterapningar, mänskliga anordningar och hyckleri. . . Men däri skulle inte finnas någon<br />
hjärtats uppriktighet, inte heller tro, inte heller kärlek. Där dessa tre saknas, saknas allt. Jag<br />
vill inte ge ett vitten för ett sådant resultat. . . Gud uträttar mer genom sitt Ord enbart, än ni<br />
och jag och hela världen genom våra förenade krafter. Gud griper sinnet. När sinnet är<br />
intaget är allt vunnet. . .<br />
Jag vill predika, diskutera och skriva, men jag vill inte tvinga någon, eftersom tron är<br />
en frivillig handling. Se vad jag har gjort. Jag stod upp mot påven, avlat och papister, men<br />
utan våld eller tumult. Jag framhöll Guds ord. Jag predikade och skrev — det var allt jag<br />
gjorde. Men under det att jag sov. . . omstörtade det ord jag hade förkunnat påvedömet, så<br />
att varken furstar eller kejsare har orsakat det så stor skada. Ändå gjorde jag ingenting.<br />
Ordet enbart uträttade det hela. Hade jag önskat använda mig av makt så skulle hela<br />
Tyskland kanske ha varit översvämmat av blod. Men vad skulle resultatet ha blivit. Ruin<br />
och ödeläggelse både för kropp och själ. Jag höll mig därför stilla och överlät åt Ordet<br />
ensamt att löpa genom hela världen” — D’Aubigné, band 9, kap. 8. Dag efter dag under en<br />
hel vecka fortsatte Luther att tala till ivriga skaror. Guds ord bröt udden av denna fanatiska<br />
rörelse. Evangeliets kraft förde de skaror som blivit vilseledda, tillbaka till sanningens väg.<br />
Fanatism bryter ut på nytt<br />
Luther hade inte någon önskan att sammanträffa med de fanatiker som genom sina<br />
metoder hade varit orsak till så mycket ont. Han visste att de var obalanserade människor<br />
med otyglade lidelser. Han visste att de inte skulle tåla den minsta motsägelse, ja, inte ens<br />
en vänlig tillrättavisning eller ett råd, även om de gav sig ut för att ha tagit emot särskilt ljus<br />
från himmelen. De gjorde förmätet anspråk på att ha suverän auktoritet och krävde att alla<br />
utan förbehåll skulle godta deras påståenden. Men då de krävde att få sammanträffa med<br />
130
Change language