Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Förvirring och mörker
Att uttrycket ”i avgrunden” avser jorden i ett tillstånd av förvirring och mörker är
uppenbart av andra bibeltexter. Om jordens tillstånd ”i begynnelsen” säger Bibeln att den
”var öde och tom, och mörker var över djupet”.* (1 Mos. 1: 2.) Profetian säger oss att den
åtminstone delvis kommer att återgå till samma tillstånd. Profeten Jeremia säger om Herrens
stora dag: ”Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där
lyste intet ljus. Jag såg på bergen och se, de bävade, och alla höjder vacklade. Jag såg mig
om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort. Jag såg mig
om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna.” — Jer. 4:
23-26.
* Det hebreiska ord som här översatts med ”djupet” har i Septuaginta, den grekiska
översättningen av det hebreiska Gamla Testamentet, samma ord som i Upp. 20: 1-3
översatts med ”avgrunden”.
Här skall Satan tillsammans med de onda änglarna ha sitt hem under tusen år. Han är
begränsad till jorden och kan därför inte fresta och plåga andra världar som aldrig har
syndat. På detta sätt är han bunden. Det finns ingen kvar på vilken han kan använda sin
makt. Han är helt avskuren från att bedra och ödelägga, det som har varit hans uppgift och
enda glädje i så många hundra år.
När profeten Jesaja ser fram till denna tid, då Satans makt är bruten, ropar han: ”Huru
har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld
till jorden, du folkens förgörare!. . . du som sade i ditt hjärta: ’Jag vill stiga upp till
himmelen: högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron. . . göra mig lik den Högste.
Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven. De som se dig stirra på dig, de
betrakta dig och säga: ’Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva, den
som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav
sina fångar?” - Jes. 14: 12-17.
Ensam med sitt verk
Under 6.000 år har Satans uppror fått ”jorden att darra”. Han har förvandlat
”jordkretsen till en öken och förstört dess städer”. Han ”frigav” aldrig ”sina fångar”. Under
6.000 år har hans fängelse tagit emot Guds folk. Han ville hålla dem kvar där som fångar för
alltid, men Kristus har brutit bojorna och frigett fångarna.
Inte ens de ogudaktiga kan nu nås av Satans makt Han blir ensam kvar tillsammans
med sina onda änglar för att betrakta verkningarna av den förbannelse som synden har
åstadkommit. ”Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum;
464