Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
till New Testament (utgiven 1534). Nytryck i British Reformers — Tindal, Frith,
Barnes, sid. 349.
Det är ett odiskutabelt faktum, att hoppet om evig salighet i det ögonblick man dör har
kommit många att förkasta Bibelns lära om uppståndelsen. Denna tendens påpekades av
doktor Adam Clark som sade: ”Läran om uppståndelsen tycktes betyda mycket mer för de
första kristna än för oss. Varpå beror detta? Apostlarna framhöll ständigt uppståndelsen och
använde den för att uppmuntra Guds folk till flit, lydnad och glädje. Deras efterföljare i vår
tid nämner den sällan. Så predikade apostlarna och så trodde de första kristna. Så predikar vi
och så tror våra lyssnare. Ingen lära ges mer eftertryck i evangelium, men ingen lära i vår
tids förkunnelse blir mer försummad.” — Commentary, kommentar till 1 Kor. 15, par. 3.
Detta har fortsatt till dess att denna härliga sanning om uppståndelsen nästan totalt har
fördunklats och nästan glömts i den kristna världen. En framstående religiös författare säger
i en kommentar till Paulus’ ord i 1 Tess. 4: 13-18: ”När det gäller att ge verklig tröst,
ersätter läran om de rättfärdigas eviga salighet för oss den tvivelaktiga läran om Herrens
andra ankomst. När vi dör hämtar Herren oss. Detta är vad vi väntar på. De döda har redan
gått in i härligheten. De väntar inte på att basunen skall ljuda till doms eller till salighet.”
Men när Jesus skulle lämna sina lärjungar sade han inte till dem att de snart skulle
komma till honom. ”Jag går bort för att bereda eder rum”, sade han. ”Och om jag än går bort
för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig.” — Joh. 14: 2,
3. Paulus säger vidare: ”Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall
ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan
skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i
luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.” Han tillägger: ”Så
trösten nu varandra med dessa ord.” — 1 Tess. 4: 16-18. Vilken skillnad är det inte
mellan dessa tröstande ord och de uttalanden som vi återgett ovan. Universalisten tröstade
de sörjande vännerna med en försäkran om, att när den döde uppgav andan, blev han
mottagen bland änglarna, oavsett hur syndig han än varit. Paulus däremot hänvisade sina
trosfränder till Herrens framtida återkomst, då gravens bojor skall brytas och ”de i Kristus
döda” skall uppstå till evigt liv.
Innan människor får gå in i den himmelska världen måste deras sak undersökas och
deras karaktär och liv läggas fram inför Gud. Alla skall bli dömda efter det som skrivits i
böckerna och de skall bli belönade efter som deras gärningar varit. Denna dom äger inte rum
vid döden. Lägg märke till vad Paulus säger: ”Han har fastställt en dag då han skall ’döma
världen med rättfärdighet’, genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla
givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå ifrån de döda.” — Apg. 17:
386