Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar!
På allt sätt haven I bevisat, att I viljen vara rena i den sak det här gäller.” — 2 Kor. 7: 9-11.
Sådant är resultatet av Guds Andes verk. Man kan inte tala om något bevis på sann
omvändelse, om den inte medför en reform. Om syndaren ger tillbaka det som han lånat,
gottgör vad han har rövat, bekänner sina synder och älskar Gud och sina medmänniskor, kan
han vara övertygad om att han har fått frid med Gud. Så fungerade gångna tiders religiösa
väckelser. När vi betraktar resultaten, ser vi att de hade välsignats av Gud och verkade till
frälsning för människor och till människosläktets höjande.
Skillnaden påtaglig
Men det som många av väckelserna i nyare tid har åstadkommit har stått i stark
kontrast till de synliga bevisen för Guds nåd, som tidigare följde det arbete Guds tjänare
utförde. Det är sant att det har väckt ett omfattande intresse. Många har bekänt sig vara
omvända. Stora skaror har slutit sig till församlingarna. Men resultatet ger ändå inte
berättigad orsak att tro att det har skett en motsvarande tillväxt av verkligt andligt liv. Det
ljus som flammar upp dör snart ut och mörkret blir större än det tidigare var.
Populära väckelser uppstår alltför ofta genom att man vädjar till fantasin, genom att
känslorna upphetsas eller att lystnaden efter allt som är nytt och egendomligt, tillfredsställs.
De som vinns på detta sätt har inte något större intresse för de bibliska sanningarna, litet
intresse för profeternas och apostlarnas förkunnelse. Om en gudstjänst inte präglas av något
sensationellt, utövar den ingen dragning på dem. En förkunnelse som talar till det sunda
förnuftet, gör inte något intryck. De frågar inte efter de tydliga varningar i Bibeln som direkt
angår deras eviga väl.
För var och en som verkligen blir omvänd, blir förhållandet till Gud och de eviga
tingen det viktigaste i livet. Men var finner vi sann gudsfruktan i de populära
kyrkosamfunden i vår tid? De omvända lägger inte bort sin stolthet och sin kärlek till
världen. De är inte mer villiga att förneka sig själva och ta upp korset och följa den ödmjuke
och saktmodige Jesus, än de var före sin omvändelse. De icke-kristna och skeptikerna hånar
kristendomen för att så många som bär dess namn, inte känner till dess principer
Gudaktighetens kraft är nästan helt borta från många församlingar. Fester, religiös teater,
påkostade hus, personlig fåfänga har utestängt tanken på Gud. Materiella tillgångar och
världsliga sysslor upptar sinnet. De eviga tingen ägnas knappt ens en flyktig tanke. Men
trots den starkt utbredda bristen på tro och fromhet, finns det sanna Kristi efterföljare i dessa
församlingar. Innan Guds straffdomar slutligen hemsöker jorden, kommer det bland Guds
folk att ske ett sådant återuppväckande av ursprunglig gudsfruktan, som man inte har sett
sedan apostlarnas dagar. Guds Ande och kraft kommer att utgjutas över hans barn. På den
tiden kommer många att skilja sig ifrån sina församlingar, där kärleken till världen har
327