Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
26, 27; 2 Kor. 5: 19.) ’”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att<br />
var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” — Joh. 3: 16.<br />
Frågan: Vad är helgedomen? besvaras klart i Bibeln. Termen ”helgedomen” betecknar<br />
i första hand då den används i Bibeln, det tabernakel som byggdes av Moses som en avbild<br />
av något som finns i himmelen. För det andra avser den det ”sannskyldiga tabernaklet” i<br />
himmelen, till vilket den jordiska helgedomen hänvisade. Vid Kristi död upphörde den<br />
symboliska tjänsten. Det ”sannskyldiga tabernaklet i himmelen” är det nya förbundets<br />
helgedom. Och eftersom förutsägelsen i Dan. 8: 14 uppfylls i nutiden, måste den helgedom<br />
som förutsägelsen hänvisar till vara det nya förbundets helgedom. Då de 2.300 dagarna<br />
nådde sitt slut 1844 hade det många hundra år inte funnits någon helgedom på jorden.<br />
Denna profetia: ”Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen renas”<br />
(KJV), måste därför utan tvivel avse helgedomen i himmelen.<br />
Men den viktigaste frågan återstår att besvara: Vad menas med att helgedomens<br />
rening? Att det förekom en sådan rening i den jordiska helgedomen ser vi av Gamla<br />
testamentet. Men kan det finnas någonting i himmelen som skall renas? I Hebr. 9:e kapitel<br />
talas tydligt om en rening både i den jordiska och i den himmelska helgedomen. ”Så renas<br />
enligt lagen nästan allting med blod och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. Alltså<br />
var det nödvändigt, att avbilderna av de himmelska tingen själva måste renas genom bättre<br />
offer än dessa”, nämligen genom Kristi dyrbara blod. — Hebr. 9: 22, 23,<br />
Både i den avbildliga och i den verkliga tempeltjänsten måste reningen ske med blod. I<br />
den förstnämnda skedde det genom blodet från djur. I den sistnämnda med Kristi blod. Som<br />
ett skäl till att denna rening måste ske med blod säger Paulus, att utan att blod utgjutes ges<br />
ingen förlåtelse. Reningen består alltså i att synden avlägsnas. Men på vilket sätt har synden<br />
knutits till helgedomen, vare sig det nu gäller den i himmelen eller den på jorden? Svaret på<br />
detta finner vi genom att hänvisa till den avbildliga tjänsten. De präster som tjänstgjorde på<br />
jorden tjänade ”som en avbild och en skugga av den himmelska”. (Hebr. 8: 5.)<br />
Tjänsten i den jordiska helgedomen försiggick i två avdelningar. Prästerna utförde en<br />
daglig tjänst i det heliga. Översteprästerna utförde en gång om året en särskild<br />
försoningshandling i det allraheligaste för att rena helgedomen. Dag efter dag förde den<br />
ångrande syndaren sitt offer till tabernaklets dörr där han lade sin hand på offerdjurets<br />
huvud och bekände sina synder. Genom denna handling överförde han synden symboliskt<br />
från sig själv till det oskyldiga offret. Djuret blev därefter slaktat. ”Utan blodsutgjutelse” ges<br />
inte någon förlåtelse, säger aposteln. ”Ty allt kötts själ är i blodet.” — 3 Mos. 17: 11. Guds<br />
lag som blivit överträdd, krävde överträdarens liv. Blodet framställde syndarens förspillda<br />
liv. Offerdjuret bar hans skuld. Prästen gick in i det heliga med blodet och stänkte det<br />
framför draperiet. Bakom detta draperi stod arken, som innehöll den lag som syndaren hade<br />
295
Change language