Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Även om det inte blev profeterna förunnat att helt förstå det som meddelades dem var
de ändå ivriga att tillägna sig allt det ljus som Gud lät uppenbara. De studerade och forskade
ivrigt ”för att finna, vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till”.
Vilken uppfordran är inte detta för Guds folk under den kristna tidsåldern. Det var ju för
deras skull som dessa profetior gavs åt Herrens tjänare. ”Det blev uppenbarat för dem att det
icke var dem själva, utan eder, som de tjänade därmed.” Lägg märke till dessa heliga
gudsmän, som granskade och studerade de budskap som gavs dem för kommande
generationer. Jämför deras helgade nit med den likgiltighet med vilken denna Guds gåva
behandlas av dem som under senare tider har fått en liknande förmån. Vilken tillrättavisning
är inte detta för den makliga, världsliga likgiltighet, som slår sig till ro med att förklara, att
vi inte kan förstå profetiorna.
Människor kan ju inte med sitt begränsade intellekt utforska den Eviges råd eller fullt
förstå hur han genomför sina planer. Ändå är det ofta ett eller annat fel eller någon
försummelse från deras sida, som är orsaken till att de bara delvis förstår de budskap Herren
sänder. Inte sällan är folkets sinnen ja, även Guds tjänares sinnen förmörkade av mänskliga
uppfattningar, traditioner eller falska läror. Därför förstår de bara delvis storheten i det som
Gud så välvilligt har uppenbarat i sitt Ord. Så var det också med Kristi lärjungar redan då
Frälsaren personligen vandrade med dem. Deras sinnen var uppfyllda av den populära
uppfattningen att Messias skulle vara en jordisk furste som skulle upphöja Israels rike till ett
världsrike. De kunde därför inte förstå vad han menade, när han förutsade sitt lidande och
sin död.
Kristus hade själv sänt ut dem med budskapet om Guds rike. ”Tiden är fullbordad, och
Guds rike är nära, gören bättring och tron evangelium.” — Mark. 1: 15. Detta budskap var
grundat på profetian i Daniels boks nionde kapitel. Ängeln förklarade att de 69 veckorna
skulle nå fram till Messias, en furste. Och med stora förhoppningar och glad förväntan såg
lärjungarna fram till att Messias’ rike skulle upprättas i Jerusalem för att regera över hela
jorden.
De förkunnade det budskap som Kristus hade meddelat dem. Ändå förstod de själva
inte innebörden av det. Deras budskap byggde på Daniel 9: 25. De lade emellertid aldrig
märke till det som står i nästa vers i samma kapitel, att Messias skulle förgöras. Ända från
barndomen hade de väntat på ett jordiskt rikes härlighet. Detta hade förmörkat deras sinnen,
så att de varken förstod profetian eller Kristi ord. De gjorde sin plikt då de förkunnade
nådens budskap för judafolket. Men just då de väntade sig att få se sin Herre stiga upp på
Davids tron, fick de uppleva hur han greps som en förbrytare, hudflängdes, hånades,
fördömdes och spikades på Golgata kors. Vilken förtvivlan och sorg fyllde inte lärjungarnas
sinnen de dagar deras Herre sov i graven.
244