Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
När villfarelse i en förklädnad har avslöjats, ger Satan den bara en annan dräkt. Massor
av människor tar emot denna lika ivrigt som den första. När folket upptäckte att
katolicismen var ett bedrägeri och inte längre lät sig förledas till att överträda Guds lag,
påverkade han dem att betrakta all religion som bedrägeri och Bibeln som en fabel. Och när
de så kastade de gudomliga lagarna åt sidan förföll de till ohämmad ogudaktighet. Det
ödesdigra misstag som drog sådana olyckor över Frankrikes invånare var, att man förbisåg
denna enda, stora sanning: Sann frihet ligger inom ramen för Guds lag: ”O, att du ville akta
på mina bud! Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström och din rätt såsom havets böljor.”
”Men de ogudaktiga få ingen frid, säger Herren.” ”Men den som hör mig, han skall bo i
trygghet och vara säker mot olyckans skräck.” — Jes. 48: 18, 22; Ords. 1: 33.
Ateister, icke-kristna och sådana som avfallit från den kristna tron, fördömer Guds lag
och motarbetar den. Men resultatet av deras inflytande visar att människans välbefinnande
beror på hennes lydnad mot de gudomliga föreskrifterna. De som inte vill ta del av
undervisningen från Guds bok blir tvungna att tillägna sig den i nationernas historia.
Då Satan arbetade genom den romerska kyrkan för att leda människor bort ifrån
lydnadens väg, gjordes det så listigt och i en sådan förklädnad att den urartning och misär
som följde inte uppfattades som ett resultat av överträdelsen. Och hans makt motverkades så
starkt av Guds Ande, att hans planer inte helt kunde förverkligas. Folket förde inte verkan
tillbaka till orsaken. De upptäckte inte källan till sina olyckor. Men under revolutionen blev
Guds lag öppet förkastad av nationalförsamlingen. Och under skräckväldet som följde
kunde alla se orsak och verkan.
Då Frankrike offentligt förkastat Gud och satt Bibeln åt sidan, triumferade onda
människor. Mörkrets makter gladdes över att de slutligen uppnått det mål som de så länge
hade eftertraktat, ett rike där Guds lags hämmande barriärer inte fanns. Eftersom domen
över en ond gärning inte snabbt följdes av straff, fick ”människors barn dristighet att göra
det ont är”. Men överträdandet av en rättvis och rättfärdig lag leder ofrånkomligt till misär
och ruin. Även om människor inte genast drabbas av straffdomen, kan de ändå inte undgå
straffet. Århundradens förbrytelser och avfall hade samlat upp vrede som skulle drabba på
uppgörelsens dag. De som föraktat Gud hade fyllt ogudaktighetens mått. De fick för sent
klart för sig att det är fruktansvärt att ha dragit för stora växlar på Guds tålamod.
Guds Ande som begränsar Satans fruktansvärda makt, drog sig i stor utsträckning
tillbaka. Han som endast gläder sig åt människors fördärv tilläts att fullfölja sina avsikter.
De som hade valt att ställa sig på upprorets sida, skördade dess frukter, till dess att landet
fylldes av brott som är alltför ohyggliga att beskriva. Från härjade provinser och ödelagda
städer ljöd ett bittert plågans rop. Frankrike skakades som av ett jordskalv. Religion, lag,
samhällsordning, familj, stat och kyrka, alltsammans slogs ned med den pietetslösa hand
201