Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
Av någon okänd, kanske en obetänksam vän eller en listig fiende — det fick man<br />
aldrig veta — slogs ett av dessa plakat upp på dörren till konungens privata kammare.<br />
Monarken greps av förskräckelse. Detta plakat angrep skoningslöst vidskepliga doktriner<br />
som folket i långa tider hade betraktat med den största aktning. Konungen blev vred över att<br />
de haft den otroliga fräckheten att ge sken av att dessa tydliga och förvånande uttalanden<br />
kom från honom. En stund stod han skälvande och mållös. Plötsligt fann hans raseri uttryck<br />
i dessa fruktansvärda ord: ”Grip alla som misstänks för att hylla Luthers lära, utan hänsyn<br />
till parti eller rang. Jag vill utrota dem allasammans.” — D’Aubigné, History of the<br />
Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 4, kap. 10. Tärningen var kastad.<br />
Konungen hade bestämt sig för att ställa sig helt och oförbehållsamt på Roms sida.<br />
Åtgärder vidtogs genast för att arrestera alla lutheraner i Paris. En fattig hantverkare —<br />
en anhängare av Reformationens lära som brukade kalla samman de troende till deras<br />
hemliga möten — greps och hotades med ögonblicklig död på bålet om han inte ville visa<br />
det påvliga sändebudet vägen till varje enskilt protestantiskt hem i staden. Han vek<br />
förskräckt tillbaka för detta avskyvärda förslag, men fruktan för bålet tog till sist överhand.<br />
Han samtyckte till att bli sina bröders förrädare. Med hostian i spetsen och omgiven av ett<br />
långt följe av präster, rökelsebärare, munkar och soldater drog Morin, den kunglige<br />
detektiven, med förrädaren vid sin sida långsamt och stilla genom gatorna i staden.<br />
Processionen sades vara till ära för ”det heliga sakramentet” och en handling av botgöring<br />
för protestanternas hån mot mässan. Men det låg mordiska avsikter dolda under den fromma<br />
ytan. När de kom till ett hus där en lutheran bodde, gjorde förrädaren ett tecken. Inte ett ord<br />
yttrades. Processionen stannade, de gick in och familjen släpades ut och bands. Och så satte<br />
sig den fruktansvärda processionen åter i rörelse för att uppsöka nya offer. De ”gick inte<br />
förbi något hus, varken stort eller litet, inte ens universitetet i Paris. . . . Morin fick hela<br />
staden att skälva av fruktan. . . . . Det var ett skräckvälde.” — D’Aubigné, band 4, kap. 10.<br />
Dessa offer dödades under fruktansvärd tortyr. Man sörjde hela tiden för att elden<br />
skulle hållas svag, så att dödskampen skulle vara så mycket längre. Men de gick döden till<br />
mötes som segervinnare. Deras fasthet var orubblig. Deras frid ostörd. Förföljarna insåg att<br />
de inte kunde rubba deras oböjliga uthållighet. De kände sig besegrade. ”Schavotter restes i<br />
alla delar av Paris och bålen tändes dag efter dag. Avsikten var att sprida skräck för kättarna<br />
genom att tända kättarbål på flera platser och bränna kättarna på olika dagar. Ändå var det<br />
evangelium som vann i längden. Hela Paris fick tillfälle att se vad slags människor den nya<br />
läran kunde åstadkomma. Martyrbålet blev den bästa talarstolen. Den stilla glädje som<br />
upplyste dessa människors ansikten, när de passerade förbi. . . på väg till avrättningen, deras<br />
hjältemod när de stod mitt ibland de bittra lågorna, den ödmjukhet de visade genom att<br />
förlåta all orätt emot dem, förvandlade i några fall människors vrede till medkänsla, deras<br />
157
Change language