Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
lyckats få avguderi infört överallt på jorden med undantag för Palestina. Till det enda land,
som inte helt hade fallit for frestarens makt kom Kristus för att låta det himmelska ljuset
lysa. Här gjorde två konkurrerande makter anspråk på dominans. I kärlek räckte Jesus ut
sina armar och inbjöd alla som ville att få förlåtelse för synd och frid i honom. Mörkrets
härskaror insåg att de inte hade oinskränkt makt. De förstod att om Kristi mission skulle
lyckas, skulle det snart vara slut med deras herravälde. Satan rasade som ett kedjat lejon och
visade utmanande sin makt över människornas kroppar och sinnen.
Förhållandet att människor har varit besatta av onda andar framhålls tydligt i Nya
Testamentet. De som hade drabbats därav led inte bara av sjukdom som berodde på
naturliga orsaker. Kristus insåg mycket väl vad han stod inför. Han gav uttryck för att de
onda andarna direkt var närvarande och drev sin verksamhet.
Ett slående exempel
Ett slående exempel på deras antal, makt och ondska såväl som på Kristi makt och nåd
har vi i berättelsen om, hur de besatta i gerasenernas land blev botade. Dessa olyckliga
besatta sprängde alla bojor, vred sig i konvulsioner, tuggade fradga, rasade och fyllde luften
med sina vrål, misshandlade sig själva och var en fara för alla som kom i närheten av dem.
Deras blödande, vanställda kroppar och förryckta sinnen tillfredsställde mörkrets furste. En
av de onda andar som behärskade dessa besatta förklarade: ”Legion är mitt namn, ty vi äro
många.” — Mark. 5: 9. I den romerska armén utgjorde en legion från tre tusen till fem
tusen. Satans härskaror är också samlade i avdelningar. Den avdelning som dessa onda
andar tillhörde bestod av inte mindre än en legion.
På Jesu befallning lämnade de onda andarna sina offer. Dessa blev sittande stilla vid
Frälsarens fötter, lugna, kloka och milda. Men andarna fick tillåtelse att driva en flock svin
ut i sjön. För dem som bodde i gerasenernas land betydde förlusten av dessa svin mer än de
välsignelser Kristus hade skänkt dem. Den gudomlige Läkaren uppmanades att lämna deras
område. Detta överensstämde med Satans plan. När han vältrat skulden för deras förlust
över på Jesus, väckte han befolkningens egoistiska fruktan och hindrade dem från att lyssna
till hans ord. Satan anklagar ständigt de kristna för att vara orsak till förluster, motgång och
lidande, i stället för att lägga skulden där den hör hemma — på sig själv och sina redskap.
Men Kristi avsikt kunde ändå inte göras om intet. Han tillät de onda andarna att
förgöra svinhjorden för att straffa de judar som höll dessa orena djur för vinnings skull.
Hade Kristus inte hållit andarna tillbaka, skulle de inte bara ha störtat svinen i sjön utan
också deras vaktare och ägare. Att både vaktare och ägare blev skonade berodde uteslutande
på den makt som han i sin nåd använde sig av för att befria dem. Dessutom tilläts denna
händelse för att lärjungarna skulle få ett exempel på Satans fruktansvärda makt över
människor och djur. Frälsaren ville att hans efterföljare skulle känna till den fiende som de
363