Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Vad blir av profetsynerna?
En del av Hesekiels profetia var också en källa till stor tröst och styrka för de troende.
”Herrens ord kom till mig; han sade: Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i
Israels land, när I sägen: ’Tiden går, och av alla profetsynerna bliver intet’? Säg nu till dem:
Så säger Herren, Herren:. . . ’Tiden kommer snart med alla profetsynernas fullbordan.’. . .
jag, Herren, skall tala det ord, som jag vill tala, och det skall fullbordas utan att länge
fördröjas.” ”Israel hus säger: ’Den syn, som han skådar, gäller dagar, som icke komma så
snart, han profeterar om tider, som ännu är långt borta.’ Säg därför till dem: Så säger
Herren, Herren: Intet av vad jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag talar, det skall ske.”
— Hes. 12: 21-25, 27, 28. De som väntade på Herren gladde sig i tron på att han som känner
slutet från början hade sett ned genom tiderna. Herren förutsåg missräkningen bland dem
och hade gett dem sina ord till uppmuntran och hopp. Om de inte hade funnit sådana
uttalanden i Bibeln, en undervisning som gav dem förvissning om att de var på rätt väg,
skulle deras tro ha sviktat i denna prövningens stund.
Liknelsen om de tio jungfrurna i Matt. 25 kap. framställer också det som de upplevde,
som hade väntat på Kristus. I Matt. 24 kap. svarar Kristus på lärjungarnas fråga om tecken
på hans ankomst och världens ände. Han hade angett några av de viktigaste händelserna i
världens och församlingens historia från hans första till hans andra ankomst. Bland dem var
Jerusalems förstörelse, den stora hemsökelse som drabbade församlingen under de hedniska
och påvliga förföljelserna, förmörkandet av solen och månen och stjärnfallet. Därefter talade
han om att han skulle komma tillbaka och upprätta sitt rike. Han framställde då liknelsen om
de två slags tjänare som väntar på hans ankomst. Det 25 kapitlet börjar med orden:
”Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut
för att möta brudgummen.” Här omtalas den församling som lever på den sista tiden, samma
församling som omnämns i slutet av det 24 kapitlet. I liknelsen framställs den upplevelse
som de måste gå igenom med beskrivningen av ett bröllop i Österlandet.
”Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo
ut för att möta brudgummen. Men fem av dem voro förståndiga, och fem av dem voro
oförståndiga. De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig. De
förståndiga åter togo olja i sina kärl tillika med lamporna. Då nu brudgummen dröjde, blevo
de alla sömniga och somnade. Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: ’Se, brudgummen
kommer! Gån ut och möten honom’.”
Man menade att brudgummens ankomst framställde Kristi ankomst så som den
tillkännagavs i den första ängelns budskap. Den stora väckelsen på 1840-talet motsvarar
jungfrurna som gick ut för att möta brudgummen. I denna liknelse såväl som i Matt. 24
kapitel framställs två klasser av människor. De hade allesammans tagit lampor med sig.
276