Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
Kapitel 24—Klargörande Symbolik<br />
Bibeln berättar om en magnifik byggnad, en helgedom, som blev byggd efter Guds<br />
anvisningar. På sin tid hade den stor betydelse, men för oss idag är den än mer betydelsefull.<br />
Byggnaden, dess inredning och den tjänst som förrättades där hjälper oss att förstå Guds<br />
stora frälsningsplan.De ord i Bibeln som framför alla andra hade varit både grunden och den<br />
bärande pelaren i tron på ankomsten var: ”Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter<br />
skall helgedomen bli renad.”1 — Dan. 8: 14 (KJV).<br />
För alla dem som trodde att Herrens ankomst var nära förestående, var dessa ord<br />
välbekanta. Tusentals människor hade låtit denna profetia ljuda som ett trons fältrop. Alla<br />
förstod att deras djupaste förväntningar och härligaste förhoppningar vilade på de händelser<br />
som där förutsades. Det hade fastslagits att dessa profetiska dagar skulle nå sitt slut hösten<br />
1844. I likhet med den övriga kristenheten ansåg de som väntade Kristi ankomst vid denna<br />
tidpunkt att jorden eller en del av den måste vara helgedomen. De menade att orden att<br />
helgedomen skulle komma till sin rätt igen (eller att den skulle renas), var detsamma som att<br />
jorden skulle renas genom eld på den yttersta dagen. De trodde att denna rening skulle äga<br />
rum när Kristus kom. Detta ledde fram till slutsatsen att Frälsaren skulle komma på hösten<br />
1844.<br />
1 Ordet för rening i 3 Mos. 16 är taher, men Daniel har valt tsadaq, som har en något vidare<br />
betydelse. Septuaginta (ca. 200 f. Kr.) har valt katarizo (rena) för båda orden i sin<br />
översättning från hebreiska till grekiska.<br />
Tiden hade gått och Herren hade inte kommit. De troende visste att Guds ord inte<br />
kunde slå fel. De måste alltså ha feltolkat profetian. Men var låg felet. Det fanns många som<br />
obetänksamt högg av svårigheternas knut. De förnekade att de 2.300 dygnen slutade år<br />
1844. Det enda skäl de kunde ge för en sådan ståndpunkt var att Kristus inte kom vid den<br />
tidpunkt, då de hade väntat honom. De framhöll, att om de profetiska dagarna hade utlöpt år<br />
1844, så skulle Kristus ha kommit för att rena helgedomen genom att rena jorden med eld<br />
vid den tidpunkten. Nu hade han inte kommit. Alltså kunde dagarna heller inte vara slut.<br />
Att godta en sådan slutsats var detsamma som att förkasta den tidigare beräkningen av<br />
de profetiska tidsperioderna. Det hade konstaterats att de 2.300 dagarna började, då den<br />
befallning trädde i kraft som Artaxerxes utfärdade om att Jerusalem skulle återuppbyggas.<br />
Detta skedde på hösten 457 f. Kr. Med detta som utgångspunkt rådde fullkomlig<br />
överensstämmelse mellan alla de händelser som ängeln framställer i förklaringen över denna<br />
tidsberäkning i Dan. 9: 25-27. Sextionio veckor eller de första 483 av dessa 2.300 år skulle<br />
föra fram till Messias, den smorde. Kristi dop och hans invigning av den helige Ande år 27<br />
e. Kr. uppfyllde exakt denna del av profetian. I mitten av den 70:e veckan skulle Messias<br />
förgöras. Tre och ett halvt år efter sitt dop blev Kristus korsfäst på våren 31 e Kr. De 70<br />
289
Change language