Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
förnuftet och Bibeln. Men ingen prelat vågade höja sin rost mot denna skändliga trafik.
Bland folket däremot fanns det några som började bli oroliga och villrådiga. Många frågade
om inte Gud på ett eller annat sätt skulle gripa in för att rena sin församling.
Även om Luther alltjämt var en sträng katolik fylldes han med förfäran över
avlatskrämarnas hädiska anspråk. Många av hans egna församlingsmedlemmar hade köpt
avlatsbrev. De började snart gå till prästen för att bekänna små synder och väntade sig att få
absolution. Inte därför att de ångrade sig och ville omvända sig utan därför att de hade köpt
avlat. Luther vägrade dem absolution. Han talade om för dem att om de inte omvände sig
och levde ett annat liv än tidligare, skulle de komma att gå förlorade. Folk blev mycket
förvirrade. De gick till Tetzel och klagade över att deras skriftefader hade vägrat att
godkänna hans avlatsbrev. Några var modiga nog att begära sina pengar tillbaka. Munken
blev rasande. Han uttalade de fruktansvärdaste förbannelser, tände bål på torgen och
förklarade att han ”hade fått befogenhet av påven låt bränna alla kättare som vågade sätta
sig upp mot hans heliga avlat”. — D’Aubigné, band 3, kap. 4.
Luther gick nu modigt in i sitt arbete som en oförskräckt försvarare av sanningen. Från
predikstolen ljöd hans allvarliga, enträgna varningar. Han framhöll för lyssnarna syndens
onda väsen. Han sade dem att det var omöjligt för någon människa att genom egna
gärningar minska syndens skuld eller att undgå dess straff. Ingenting annat än ånger inför
Gud och tro på Kristus kunde frälsa syndaren. Kristi nåd kan inte köpas. Den är en fri gåva.
Han rådde folket att inte köpa avlat. De skulle i stället med tro se upp till den korsfäste
Frälsaren. Han berättade om sina egna plågsamma försök att vinna frälsning med hjälp av
botgärningar och förödmjukelser. Han försäkrade dem att det bara var genom tro på Kristus
och genom att se bort ifrån sig själv som man kunde finna frid och glädje.
Tetzel fortsatte emellertid med sin trafik och sina hädiska anspråk. Luther beslöt då att
komma med en ännu mer effektiv protest mot detta skriande missbruk. Ett tillfälle yppade
sig snart. Slottskyrkan i Wittenberg ägde många reliker. På särskilt heliga dagar visades
dessa för folket. Man gav också full syndförlåtelse åt alla som då besökte kyrkan och
biktade sig. Därför kom det stora skaror till kyrkan dessa dagar. En av de betydelsefullaste
av dessa dagar, Alla helgons dag, närmade sig. Dagen före slöt sig Luther till de skaror som
redan var på väg till kyrkan. På kyrkdörren spikade han upp ett plakat som innehöll 95
punkter mot avlatsläran. Han förklarade sig villig att försvara dessa teser på universitetet
nästa dag inför vem som helst som ville angripa dem.
Vidskepelse avslöjad
Dessa teser tilldrog sig allmän uppmärksamhet. De blev lästa om och om igen och
upprepade överallt. Uppståndelsen blev stor både på universitetet och i hela staden. I dessa
teser bevisade Luther att makten att ge förlåtelse för synd och att efterskänka straff för synd
86