Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
last. Dessutom tillrättavisade de åhörarna för deras världslighet och avfall och förmanade
dem att genast vända om, så att de skulle kunna undgå den kommande vreden.
Folket lyssnade under bävan. Guds Ande överbevisade deras sinnen. Många studerade
Bibeln med nytt och större intresse. Drinkare och djupt fallna människor blev omvända.
Andra slutade att vara oärliga. Det arbete som utfördes var så markant att även prästerna
blev tvungna att erkänna att Guds hand fanns i väckelsen.
Gud ville att budskapet om Frälsarens ankomst skulle förkunnas i de skandinaviska
länderna. Men då hans tjänares röst tystades sände han sin Ande över barn så att verket
skulle kunna utföras. Då Jesus red in i Jerusalem följdes han av en jublande folkskara. De
svängde palmkvistar framför honom. Med segerrop förkunnade de att han var Davids son.
De avundsjuka fariséerna däremot bad honom att säga till dem att de skulle tiga. Jesus
svarade emellertid att allt detta var en uppfyllelse av profetian. Om folket skulle tiga, skulle
stenarna ropa.
Folket blev emellertid rädda för hotet från prästerna och rådsherrarna. Jublet tystnade
då de vandrade in genom portarna till Jerusalem. Men barnen i templets förgård upprepade
folkets rop. Under det att de svängde palmkvistarna ropade de: ”Hosianna Davids son.”
(Matt. 21: 8-16.) Då blev fariséerna förargade och sade till honom: ”Hör du, vad dessa
säga?” Jesus svarade: ”Ja, haven I aldrig läst: ’Av barns och spenabarns mun har du berett
dig lov?” Liksom Gud verkade genom barn vid Kristi ankomst, använde han också dem då
budskapet ljöd om hans andra ankomst. Guds ord måste uppfyllas. Budskapet om Frälsarens
andra ankomst skulle förkunnas för alla stammar och tungomål och folk.
William Miller och hans medarbetare fick i uppdrag att förkunna budskapet i Amerika.
Detta land blev medelpunkten för den omfattande förkunnelsen om Kristi återkomst. Här
blev profetian om den första ängelns budskap fullständigast uppfylld. Miller och hans
medarbetares skrifter fördes till avlägsna länder. Det glada budskapet om att Kristus snart
skulle komma tillbaka, sändes ut till alla de delar av världen där missionärer hade kunnat
tränga in. Överallt ljöd det eviga evangeliet: ”Frukten Gud och given honom ära; ty stunden
är kommen då han skall hålla dom.” — Upp. 14: 7. Profetiornas uttalanden, som tycktes
förutsäga Kristi ankomst till våren 1844, gjorde ett djupt intryck på människor.
Överallt där budskapet förkunnades, väckte det stort intresse. Många blev
överbevisade om att uträkningarna av de profetiska tidsperioderna var riktiga. De tog emot
budskapet med glädje och utan att fråga efter vad det kostade dem. Några predikanter lade
sina sekteriska uppfattningar åt sidan, lämnade sina församlingar och sin lön och slöt sig till
dem som förkunnade budskapet om Jesu ankomst. Men det var jämförelsevis få predikanter
som tog emot budskapet. Därför överläts en stor del av förkunnelsen till enkla lekmän.
Bönder lämnade åkrarna, hantverkarna verkstaden, handelsmän sina affärer och lärda män
259