Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod” — räknar han också
”återhållsamhet”. (Gal. 5: 22, 23.)
Hur många bekännande kristna är det inte som, dessa inspirerade uttalanden till trots,
försvagar sina krafter, samtidigt som de fikar efter jordisk vinning eller är modets slavar.
Hur många är det inte som fördärvar sitt gudomliga människovärde genom frosseri,
alkoholförtäring och förbjudna nöjen. I stället för att tala emot det onda, uppmuntrar
församlingarna ofta det onda genom att utnyttja människors aptit, deras fikande efter
vinning och deras nöjeslystnad, för att skaffa sig de medel som kärleken till Kristus är för
svag för att åstadkomma. Vad skulle ske om Jesus kom in i vissa kyrkor idag och såg
de festligheter och den vanhelgande trafik som försiggår i kristendomens namn? Skulle han
då inte driva ut dessa som vanhelgar Guds hus på samma sätt som han en gång drev ut
penningväxlarna ut templet?
Aposteln Jakob säger att den himmelska visdomen i första hand är ”ren”. Tänk om han
hade träffat dem som tar Jesu dyrbara namn på läppar, nedsmutsade av tobak, de vilkas
andedräkt och person är besmittade av dess vidriga odör, sådana som förorenar himmelens
rena luft och tvingar alla i sin omgivning att inandas giftet. Skulle inte aposteln, om han
hade mött en sådan vana som i så hög grad står i strid mot evangeliets renhet, ha fördömt
den som ”jordisk, självisk, ja, av de onda andarna”? Tobakens slavar, som gör anspråk på att
vara välsignade med fullkomlig helgelse, talar om sitt himmelska hopp. Men Guds ord
förklarar tydligt att ”intet orent skall någonsin komma ditin”. (Upp. 21: 27.)
”Veten I då icke, att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder och
som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är
given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.” — 1 Kor. 6: 19, 20. Den vilkens kropp är ett
tempel åt den helige Ande låter sig inte förslavas av någon skadlig vana. Hans förmågor och
krafter tillhör Kristus, som har köpt honom och betalat med sitt blod. Hans egendom är
Herrens. Hur skulle han då kunna vara utan skuld, om han ödelägger det som har anförtrotts
honom? Bekännande kristna ger varje år ut stora summor till onyttiga och skadliga saker,
medan människor omkring dem omkommer av brist på livets ord. De bedrar Gud genom att
undanhålla tionde och offergåvor samtidigt som de på förödande lustars altare lägger mer än
de ger till hjälp åt de fattiga eller till stöd åt evangelium.
Om alla som bekänner sig följa Kristus verkligen var helgade, skulle deras medel flyta
in till Herrens skattkammare i stället för att användas till icke nödvändiga och t.o.m.
skadliga njutningar. Kristna bör visa ett gott exempel på återhållsamhet, självförnekelse och
offer. Då skulle de bli världens ljus.
Världen har överlämnat sig åt njutningslystnad. ”Köttets begärelse och ögonens
begärelse och högfärd över detta livets goda” kontrollerar den stora massan av folket. Men
335