Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
lugna dem som frågade. De som själva studerade Bibeln godtog tolkningar som stämde
överens med deras önskemål. Med hjälp av spekulativa argument och kyrkofädernas
traditioner försökte många att omkullkasta sanningen. De som kämpade för den, måste hålla
sig till Bibeln för att försvara sabbatsbudets giltighet. Ödmjuka människor, som uteslutande
var utrustade med Guds ord, motstod angreppen från lärda män som till sin förvåning och
förbittring upptäckte, att deras sofistiska vältalighet inte hade någon makt över de enkla och
rättframma tankegångarna hos de män som hade mer kunskap om Bibeln än om akademiska
spetsfundigheter.
I brist på bibliskt stöd för sin uppfattning använde motståndarna andra argument. Men
de glömde att samma sätt att argumentera användes mot Kristus och hans apostlar, då de
med outtröttlig uthållighet hävdade: ”Varför förstår inte våra stora och lärda män läran om
sabbaten? Bara få tror som ni. Det är otänkbart att ni har rätt och att alla de lärda männen i
världen har fel.”
Som svar på sådana argument behövde de som trodde på Bibeln bara hänvisa till
Bibelns lära och till hur Gud lett sitt folk genom alla tider. Gud verkar genom dem som hör
och lyder hans röst, de som är villiga till att förkunna sanningar som inte passar människor,
vad det än må kosta och som inte fruktar för att påpeka populära synder. Orsaken till att Gud
inte oftare väljer lärda män och personer i hög samhällsställning till att leda i
reformationsrörelser är att de sätter sin tillit till sina doktriner, teorier och teologiska system.
De känner inte något behov av att undervisas av Gud. Bara de som har personlig kontakt
med visdomens källa, kan förstå och förklara Bibeln. Människor med ringa skolutbildning
kallas ibland att förkunna sanningen, inte därför att de är okunniga utan därför att de saknar
den självtillräcklighet som hindrar dem från att undervisas av Gud. De har gått i lära i Kristi
skola. Deras ödmjukhet och lydnad gör dem stora. Genom att meddela dem kunskap om
Bibelns sanningar visar Gud dem en heder som är så stor, att jordisk heder och mänsklig
storhet kommer att synas obetydlig i jämförelse med den.
Flertalet av dem som väntade på Kristus förkastade sanningen om helgedomen och
Guds lag. Många förkastade sin tro på adventrörelsen och anslöt sig till osunda och
motstridiga uppfattningar om de profetior som gällde detta verk. Många drogs in i misstaget
att upprepade gånger fastställa en tid för Kristi ankomst. Ljuset som nu lyste över den
himmelska helgedomen, skulle ha visat dem att ingen profetisk tidsperiod sträcker sig ända
fram till Frälsarens återkomst Den exakta tidpunkten för denna händelse har inte förutsagts.
Men de vände sig bort ifrån ljuset och fortsatte att fastställa den ena tidpunkten efter den
andra for Herrens ankomst. Varje gång blev de missräknade.
322