Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Under långa, tröttande år i tröstlös kamp, årslång självförnekelse, självförebråelser och
ödmjukhet hade Wesley oryggligt hållit fast vid denna enda föresats: Att söka Gud. Nu hade
han funnit honom. Han fann också att den nåd som han hade kämpat för att vinna genom
bön och fasta, genom allmosor och försakelser, var en gåva ”för intet och utan penningar”.
När han nu slutligen hade blivit grundad i tron på Kristus brann hela hans själ av en
önskan om att överallt få utbreda kunskapen om Guds oförskyllda nåds härliga evangelium.
”Jag betraktar hela världen som min församling”, sade han. ”I vilken del av denna jag än
befinner mig, anser jag det vara rätt och riktigt, ja, t.o.m. min oavvisliga plikt att förkunna
det glada budskapet om frälsning för alla som är villiga att lyssna.” — Samma källa, sid.
74.
Han fortsatte sitt stränga och självförnekande liv. Men nu var det inte längre som
en förutsättning för tron utan som en följd av tron, inte som grunden för helgelsen utan
som resultalet av den. Guds nåd i Kristus är grunden till det kristna hoppet. Denna nåd
kommer att visa sig i lydnad. Wesley vigde sitt liv till förkunnandet av de stora sanningar
som han hade tagit emot, rättfärdiggörelse genom tron på Kristi försonande blod och den
helige Andes förnyande inflytande på sinnet, och som resultat av detta ett liv efter Kristi
exempel.
Whitefield och bröderna Wesley hade beretts för sin uppgift genom långvarig och djup
personlig överbevisning om sitt förlorade tillstånd. Och för att de skulle kunna uthärda
umbäranden som goda Kristi stridsmän hade de utsatts för förföljelsens eldprov och för hån
och smädelser, såväl på universitetet som då de tog itu med förkunnargärningen. De och
några få andra som sympatiserade med dem, blev av sina ogudaktiga medstuderande
hånfullt kallade metodister, ett namn som ett av de största kyrkosamfunden i England och
Amerika såväl som i andra länder betraktar som en hederstitel.
Gåtfullt och prövande
Eftersom de tillhörde den engelska kyrkan, kände de sig starkt knutna till statskyrkans
gudstjänstordning. Men i sitt Ord hade Herren visat dem ett högre ideal. Den helige Ande
påverkade dem att förkunna Kristus och honom korsfäst. Den Högstes kraft följde dem i
deras arbete. Tusentals överbevisades och upplevde en sann omvändelse. Dessa får måste
skyddas mot de rasande vargarna. Wesley tänkte inte grunda något nytt kyrkosamfund. Han
organiserade dem i en förening som kallades metodistföreningen. Gåtfullt och prövande var
det motstånd som dessa förkunnare mötte från statskyrkans sida. Men i sin visdom hade
Gud lagt förhållandena tillrätta så att Reformationen skulle komma att börja inom själva
kyrkan. Om den hade kommit helt utifrån, skulle den inte ha trängt in just där den bäst
behövdes. Men eftersom väckelsepredikanterna tillhörde kyrkan och utvecklade sin
verksamhet inom kyrkans domäner, överallt där de fick tillfälle, fann sanningen tillträde till
180