Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
det några som inte ville låta sig vilseledas av dessa bedrägerier. De fortsatte att vara trogna
mot honom som är sanningens ursprung och tillbad endast Gud.
Det har alltid funnits två grupper bland dem som bekänt sig vara Kristi efterföljare.
Den ena gruppen har studerat Frälsarens liv och uppriktigt sökt rätta till sina brister och bli
lika förebilden. Den andra gruppen har tagit avstånd från de klara, praktiska sanningar som
avslöjar deras villfarelser och fel. Inte ens i sitt allra bästa tillstånd bestod församlingen
uteslutande av sanna, rena och uppriktiga människor. Frälsaren förklarade att de som med
avsikt begick synd, inte borde tas in i församlingen. Men ändå knöt han ju till sig människor
som hade en bristfällig karaktär. Han gav dem tillfälle att dra nytta av hans lära och
exempel, för att de skulle kunna inse sina fel och rätta till dem. En av de tolv apostlarna var
en förrädare. Judas blev inte godkänd därför att det fanns brister i hans karaktär utan trots
dessa brister. Han upptogs bland lärjungarna för att han genom Kristi lära, undervisning och
exempel skulle förstå vad en kristen karaktär är. Så skulle han lära sig inse sina fel och
omvända sig och genom Guds nåds hjälp rena sin själ ”i lydnad för sanningen”. (1 Petr. 1:
22.) Men Judas följde inte det ljus som Gud så kärleksfullt lät lysa för honom. Han gav efter
för synd och öppnade på det sättet vägen för Satans frestelser. Hans dåliga karaktärsdrag
blev framträdande. Han lät sig ledas av mörkrets makter, och han blev förargad då hans fel
påtalades. På detta sätt förleddes han till att begå den fruktansvärda synden att förråda sin
Herre. Alla som ger näring åt det onda, under det att de bekänner sig älska Gud, kommer att
hata dem som stör deras sinnesfrid genom att påpeka deras syndfulla liv. När ett gynnsamt
tillfälle yppar sig, kommer de, liksom Judas, att förråda dem som har sökt hjälpa dem
tillrätta.
Apostlarna upptäckte i församlingen människor som bekände sig vara goda kristna,
medan de i det fördolda gav efter för synden. Ananias och Safira spelade bedragarnas roll.
De gav sken av att de förde fram till Gud ett helt offer, medan de på grund av girighet behöll
en del för eget bruk. Sanningens ande avslöjade för apostlarna den sanna karaktären hos
dessa hycklare. Guds straffdomar renade församlingen från denna fula fläck på dess renhet.
Detta synliga bevis på att Kristi Ande genomskådade församlingen blev till varning för
hycklare och syndare. De kunde inre längre vara tillsammans med dem som i hela sin
livsföring var Kristi vittnen. När Kristi anhängare utsattes för prövningar och förföljelser var
det bara de som var villiga att offra allt för sanningens skull som ville bli hans lärjungar. Så
länge förföljelserna pågick höll församlingen sig därför jämförelsevis ren. Men då
förföljelserna upphörde upptogs som medlemmar sådana som var mindre uppriktiga och
Gud-hängivna. Nu stod vägen öppen för Satan att vinna fotfäste.
24